Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«då Frankrike blir befriadt från den tyrann, vi ej kunnat
«störta. Jag lemnar för alltid min tjenst hos den fege
«furste, som förrådt oss.
«Montrésor.«
«Ett sådant slut hafva desse unge män fått,« fortfor
Corneille, «som ni nyss såg så mäktige. Deras sista pust var
den urgamla monarkiens dödssuck; hädanefter kan blott ett
hof regera här; de förnäma och senaterna äro förintade*).
«Och detta är således den förment store mannen?« inföll
Milton. «Hvad har han väl tillämnat? Vill han grundlägga
republiken för framtiden, efter han förstör monarkiens
grundvalar?«
«Sök ej hans syftemål så långt bort,« svarade Corneille;
«han har blott velat regera ända till slutet af sin lefnad. Han
har arbetat för det närvarande ögonblicket, men icke för
framtiden; han har fortsatt Ludvig XLs verk, och hvarken den
ene eller andre hafva vetat hvad de gjorde.«
Engelsmannen började skratta.
«Jag gjorde mig helt andra föreställningar om det
verkliga snillet,« sade han. «Denne man har undergräft det, som
han hade bort understödja, och man beundrar honom! Jag
beklagar er nation.«
«Beklaga henne icke,« inföll Corneille lifligt; «en man
faller undan, men ett folk föryngras åter. Vår nation, min
herre, är begåfvad med en odödlig handlingskraft, som
ingenting kan utsläcka; hon kan ofta vilseledas af sin lifliga
inbillning, men ett högre förnuft skall alltid till slut få makt med
dessa oordningar.«
De båda unga och redan store männen samtalade
sålunda under det de vandrade mellan Henrik IV:s bildstod och
Dauphiné-torget, der de stannade en liten stund.
«Ja, min herre,« fortfor Corneille, «jag ser alla aftnar med
hvilken skyndsamhet en ädel tanke intränger i franska folkets
hjertan, och alla aftnar går jag hem lycklig af denna
öfvertygelse. Erkänslan kastar de fattige i stoftet framför denna
*) Parlamentet kallades senat. Ännu finnes ett bref till
Monseigneur de Harlay, parisiske senatens furste och rikets förste
domare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
