Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skapa ett för att desto mer kunna för sin del räkna på
det-sammas understöd.1
Att det polska kriget skulle bära i sitt sköte ett
svensk-danskt krig och särskildt ett danskt anfall på Sverige, var
ju dock ingalunda en politisk nödvändighet, om också en
rätt naturlig sak. Önskan att återvinna, hvad den senaste
tiden förlorats till Sverige, var hos de ledande männen i
Danmark likaså stark som naturlig; nationalhatet, allmänt hos
hög som låg, afunden till den lyckligare lottade medtäflaren
voro äfven ägnade att förläna detta önskemål mera värme —,
och så vordo revanchetankame till sist de som segrade,
under uraktlåtande af t o. m. både att genom ingångna,
betryggande allianser med andra och äfven tillräckliga och
effektiva tillrustningar inomrikes ha förskaffat sig den nödiga
yttre som inre styrkan och stödet. Detta var konung
Fredrik III:s politik hufvudsakligen, som sålunda segrade, och
en Gersdorfs, Axel Urups, Peder Redtz’, Otto Krags, Iver
Krabbes. De skäl, som funnos och kunnat uttalas för att
låta svärdet hvila i skidan och hålla freden samt de sist
slutna pacta med Sverige, visade sig å andra sidan därmed
blott allt för svaga. —
Under så fatta förhållanden var nu Danmark inbjudet af
Sverige, 1655 — 57 genom dess resident i Köpenhamn Magnus
Dureel, att träda i en närmare allians till ömsesidigt försvar,
men hufvudsakligen till försvar af Östersjön mot alla och
enhvar och till utestängande af främmande, i. e. holländska,
örlogsflottor därifrån, något som för tillfället tydligen varit
ojämförligt mest till gagn för den svenske konungen och hans stora
krigsföretag samt vidtomfattande planer, hvilka såmedels skulle
bättre kunna realiseras. Det tör väl icke vara mycket antagligt,
att detta anbud om allians, såsom densamma af Karl X
fordrades och af Danmark kunde tillåtas, skulle i själfva verket
erhålla någon annan utgång än resultatlöshet. Sättet, hvarpå
det ärendet nu behandlades emellertid, och det slut, det dock
1 Härom se häfte II (Sverige och England 1655—aug. 1657.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
