- Project Runeberg -  Magnus Dureels negotiation i Köpenhamn 1655-57. Sveriges och Danmarks inbördes förhållande under åren närmast före Karl X:s första danska krig /
5

(1901) [MARC] Author: Johan Levin Carlbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fick, särskildt hur från Danmarks sida man gick till väga
gent emot Sverige i denna allianstraktat, blir alltid både af
intresse och vikt och, hvad mera är, kunde få en oerhörd
betydelse vid en härpå följande af liknande slag såsom ett
i minnet färskt sittande precedensfall. Ett? Nej, många;
ty hvaije blad i historien om denna traktat bjöd kanske då
erfarenhetsrön för den starke, hvilka kunde blifva mycket
ödesdigra för »bror lilla».1

Bland de danska statsmännen fanns likväl, som vi veta,
ett fredsparti, hvilket alltjämt visade sig mera än de nyss
nämda benäget för en sammanslutning med Sverige — under
vissa betingelser, förstås. Dit hörde kansläm och riksrådets
flertal; en omöjlighet var väl då alliansens verkligblifvande
icke alldeles. Ett förbund till Östersjöns försvar och
handelns fri- och säkerhet mot alla och enhvar kunde Danmark,
såsom ock från detta hållet antyddes, ej annat än i princip
vara med om, äfven med Sverige. Mycket, allt kanske, berodde
under sådana omständigheter på hvilka som fingo uppdraget att
i egenskap af kommissarier närmast leda förhandlingarna med
Dureel och meddela punkterna i själfva alliansprojekten.

En svår och mycken eftertanke värd fråga för enhvar
dansk statsman måste naturligen detta anbudet om en svensk
allians städse vara;2 svårt var dock att antaga det bl. a. för
Hollands skull, kanske ock Englands, farligt i otid att tillbakavisa
det; ett anfall från det svenska hållet väntade man ju ständigt.
Bäst syntes då enhvar i alla händelser vara att se tiden an,
af vakta konjunkturerna och hålla traktaten uppe så länge.
Men ock sådant kunde medföra sina faror, i framtiden.

1 Ett af Karl Gustaf stundom användt uttryck om Danmark, t. ex.
i några skrifvelser vid tiden för tåget öfver Bält 1658. (Till Björnklo
d. 28 jan., 7 febr.)

2 Peder Vibe har på sitt vis gett uttryck åt den svåra dilemman,
hvari danskarne tyckte att de befunno sig härunder (d. 4/IX 1655):
»Eljest kan enhvar väl betänka, att vi må till sist sluta
allianstraktaten eller pådraga oss ett onödigt krig, ty det är ett ofelbart axiom,
att vi måste antingen hafva Sverige till fiende och ovän eller ock ingå
billiga fredsartiklar.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:39:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cjlmagnus/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free