Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var Sverige, liksom för hög och låg i hans rike, den hatade
segerrike arffienden, som man borde söka komma åt;
sär-skildt trängtade konung Fredrik efter hämd på Sverige äfven
i ett annat afseende, hämden för förlusten af hans
biskopsstift; den brände i sinnet på en furste, hvars mest
utmärkande karaktärsdrag var att gömma på lidna oförrätter; att
än en gång bli ärkebiskop af Bremen och biskop i Verden
var, hvad han personligen mest efterlängtade; häri var han
passionerad, och häraf kanske förnämligast drefs han till det
obetänksamma steget 1657, anfallet på Sverige. Men han
hade ock en annan passion, en annan beräkning med kriget:
att utvidga sin kungliga makt, skaffa sig friare händer gent
emot adelns välde; och detta framskymtar tydligare och oftare,
ju mer tiden till kriget nalkades.
Fredrik III hade lust för intrigen, men var ej bevandrad i
sin tids allmänna politik; han underskattade därför mycket,
öfverskattade åter sin egen och sitt lands förmåga. Han
tyckte om krokvägar och att vid tillfällen liksom stiga fram
och slå till samt fälla det af görande utslaget. Om konung
Fredrik som människa lämna oss tidens handlingar några
drag, hvilka äro mycket tilltalande. Han berömmes af
utländska diplomater som verkligen ridderlig, frikostig, god, ej svår
att komma till tals med.
Rikshofmästaren Joakim Gersdorf ägde hvarken
framsynthet eller politisk insikt nog för sin ställning såsom den
främste i rådet under dessa tider; han saknade beslutsamhet och
tillräcklig energi; mer än mången annan intagen mot
Sverige, ville han isynnerhet hos kejsaren söka stöd och hjälp
emot detsamma. Då han ej ägde förmåga att vara den
ledande i rådet, såsom hans ämbete hade fordrat, så har han
i betydlig mån bidragit att skapa denna osäkerhet, som så
utmärkte dess utrikes politik dessa år; meningarna härinom
synas varit mycket delade.
Näst rikshofmästaren kommo kanslärn, den försiktige och
gamle Kr. Thomesen Sehested, och riksrådets sekreterare Kr.
Skeel, hvilken nog bättre förstod ett som annat, men saknade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
