Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
del eftergifter, ej så obetydliga, för att medelst ett hastigt
slut kunna afvärja den fara, som hotade från Danmark och
Holland, hvilka med sin förenade makt lätt kunde afbryta
förbindelsen mellan Sverige å ena sidan och konungen med
sin här å den andra. Med längtan emotsåg han nu utgången
af den här traktaten. Men den kom ändå att draga ut på
tiden,1 och konungen blef till sist däröfver otålig. Han hade
nu helst sett, att den slutits i början af aug., och befarade
alltjämt, att Generalstaterna skulle sluta sig till hans fiender
och anfalla honom.
Efter ett sammanträde i Marienburg den n juli fördes
underhandlingarna från och med den 17 juli under resten af
månaden och hela den följande tiden i Elbing samt rörde
sig bl. a. mest om holländarnes fordran på sjöfartens
fullkomliga frihet på Östersjön, isynnerhet Danzig och andra
preussiska städer, att inga tullar, licenter o. d. skulle af
svenskarne påläggas vare sig i flodmynningar eller hamnar,
som ej voro konungen af Sverige underdåniga — en fordran
riktad förnämligast mot den svenska tulltäkten utanför
Danzig —, att njuta full handelsfrihet i Sverige och att tullarne
skulle förblifva, såsom de voro 1640, att Generalstaternas
undersåtar måtte njuta samma fördelar som de egna, ifall
tullförhöjning blefve en nödvändighet, samt ändtligen att
alltid behandlas som de mest gynnade nationer. Svenskarne
erkände väl, att den fria handeln på Östersjön ej finge störas,
och mente, att den var något lika eftersträfvadt af båda
parterna, men erkände sig ej ha stört den eller handlat mot det
bestående fördraget med Holland. De visade, att licenterna,
hvilka upptogos vid tyska kusten, ej kunde härmedelst ändras
1 Den 20 aug., då han skref till rikskanslärn, att traktaten nu måste
slutas, yttrade han: »— — — ty oss är intet att göra till att vinna
tid, utan att i god tid sluta och således skilja Generalstaterna ifrån
andres vedervärdiga konsilier, hvilka, om de skulle vinna sin fortgång
och Generalstaterna vecklas in däruti, kunde lätteligen sätta oss i ett
farligt tillstånd, därutur vi intet skulle kunna oss så snart reda». (Fries:
Erik Oxenstjerna.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
