- Project Runeberg -  Magnus Dureels negotiation i Köpenhamn 1655-57. Sveriges och Danmarks inbördes förhållande under åren närmast före Karl X:s första danska krig /
139

(1901) [MARC] Author: Johan Levin Carlbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vinnande fot Sverige’ vöre till den störstå säkerhet, ville
konungen ock höra rådets tankar.

Karl X såg redan segern vunnen, innan bataljen, som
förestod, begynt, och ville sen, som häraf synes, helst gå emot
Danmark samt önskade de holländska örlogsskeppen med
första lämna de nordiska farvattnen. Ett hastigt slut
be-höfde han då med Holland, och fördenskull var det ock,
som han så påskyndade Elbingerslutet samt snart sedan vardt
otålig, då det ej kom i böljan af aug. Rustningarna, som I

tveksamma hållning och öppet förklara sig för Sveriges vän. Han
erbjöd Karl X genom pater Daniel i slutet af 1655 förbund mot Polen
och Ryssland och. sitt understöd. Sen tycks han ock tänkt på den
svenske konungens hjälp mot Turkiet Tatarerna åter funno bäst
fortfarande bistå Polen.

Hösten 1655, när den svenska makten så upptog polackarnes
krafter, hade Chmelnitskijs skaror öfversvämmat södra Polen och
framträngt ända till Lemberg, men därpå af tatarerna nödgats återvända.

I jan.—mars—apr. 1656, under det äfventyrliga svenska tåget åt öfre
Polen och återtåget samt därefter förmälde ryktet, att kossackerna,
om hvilkas understöd Karl Gustaf gjorde sig stora förhoppningar,
öfvergått till fienden. For att återställa lugnet inom denna del af
landet syntes honom då åvägabringandet af en diversion från
Sieben-burgen af furst Rakoczy vara, snart sagdt, den enda utvägen. Han
satte sig därför snart i förbindelse med Rakoczy och gjorde honom
anbud om delar i södra Polen. (Instr. för Vellingk och Sternbach
d. 8 maj.) Konungen var ock betänkt på att förena Volhynien med
Ukraine för att närmare fästa kossackerna vid sitt parti och sände
pater Daniel till Krim (enl. skrifv. i juni 1656); denne berättade
därifrån om en gynnsam stämning för närmare förbindelse med Karl X
Gustaf (enl. skrifv. d. 5 juli) samt återvände senare själf med samma
besked. Konungen hoppades, nu i juli, att kossackerna, hvilka endast
motvilligt uppgifvit sina plundringståg, skulle få mera mod igen att
uppträda på krigsskådeplatsen. Mest mot sin ryske granne var det,
som han ville nyttja deras understöd. Äfven tatarerna tänkte han
söka vinna och hetsa mot Ryssland samt så bli tvenne fiender på en
gång kvitt. Efter Warschauslaget fick Karl Gustat än mer anledning
att söka Rakoczy och gjorde flera eftergifter åt honom; och denne
hade ju på mer än ett sätt visat sin håg för en förbindelse med Karl X;
i böljan af sept. 1656 ingick fursten med kossackerna ett förmånligt
anfallsförbund.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:39:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cjlmagnus/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free