Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uti den brandenburgska medlingen i Köpenhamn märkes
att döma af Dureels rapporter, egentligen ingen förändring
efter Labiaufördraget; Kleist tycks gå häri lika seriöst till
väga som förut Rosenvinge, som sändes till Johan Kasimir,
fick ock uppsöka Fredrik Wilhelm för konung Fredriks syften.
Men kurfursten sade sig ej vilja taga parti för någondera af
de nordiska kronorna i deras tvisteämnen — om hvilka Kleist
liksom om den krigiska stämningen i Danmark på vårsidan
1657 då och då berättade — och han beklagade tillika med
sitt råd det resultatlösa uti de förda alliansförhandlingarna,
visande hän på den allvarsamma faran, som låge däruti för
protestanterna i gemen, men en fördel åter för katolikerna
att kunna begagna sig utaf. Kleist fick också mer än en
gång att mana danskarne från krig med Sverige och till
fred.1
Bland skrifvelser, som åt olika håll utgingo den 2 dec.
1656 från det svenska högkvarteret i Marienburg, var ock
en till Dureel, tydligen tillkommen under otåligheten öfver
att i Köpenhamn ännu intet blifvit åtgjordt vid alliansen, och
äfvenledes vittnande på sitt vis om den besvärliga
ställningen i det hela:2 »Vi hafve, resident Dureel, Edert bref af den
8 nov. bekommit och se däraf vår nådige order om
traktatens med de danske kommissarier reassumtion vara Eder väl
inhändigad. Vi hade däruppå i nåder förmodat, I jämväl
utan dröjsmål skulle hafva yrkat på be:te traktats fortsättande
och strax utan mediatorers vidare afväntande inkaminerat
verket, både att undfly den vidlyftighet, som med mediatorer
falla plägar såsom ock i tid att förnimma, hvart ut det
verket skulle länka sig, såsom vi Eder d. 4 nov. sådant månde
anbefalla, på det vi därefter oss skicka och våre mesurer
taga kunne; är därför vår nådiga vilja och befallning, att
I med ifver låte Eder denna kommission vara angelägen, utan
försummelse därpå pousserandes, att vi tideligen märka kunne,
hvad däraf varda vill. Och såsom vi nådigast hafve på Edert
J) Urk. u. Act. VIII; Fridericia. Jfr Puf., F. W., VI: 58, 59,
2 Riksreg.; den var Dureel i handom d. 21 dec.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
