Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det Romerska Riket igenom Sveriges besittning af Bremen
och Pommern, och uppfordrade kejsaren att understödja en
dansk diversion mot dessa provinser samt att häröfver af ge
en förklaring. Men ej heller nu kunde den danske
gesandten af kejsaren erhålla ett gynnsamt svar; fullmakten
saknades fortfarande. Denna kom väl, först den 9 mars, Sehested
i handom, men var affattad i mycket reserverade ordalag.
Fredrik III hvarken ville eller kunde antagligen ännu
härvid föra någon bestämdare politik. Från kejsaren väntade
och hoppades man dock allt fortfarande hjälpen mot
Sverige, medan från Holland t. ex. den syntes vilja uteblifva;
under mars och april såg det ock något ljusare ut i dessa
förhoppningar på kejsaren. Det var denna tid Lisola uppehöll sig i
Wien och i sitt memorial af d. *3/23 mars lade sig ut bl. a. för en
närmare förbindelse mellan kejsaren och Danmark.1 Den i6/26
mars föll en kejsarens resolution på att till sommaren sända
verksammare hjälp åt Polen och ratificera fördraget med det af d.
” 1656. Sehested skulle sägas, att Ferdinand III ville
befordra Danmarks planer, dock ej göra något som direkt eller
indirekt strede mot freden i Tyskland, att han var i begrepp
förena sina trupper med de polska, att han vore villig ingå
ett defensivförbund med Danmark samt att han uttalat sig
för att Österrike och Polen ej måtte sluta fred med Karl
Gustaf, utan att Danmark däri upptoges. Intet kunde dock
lofvas Danmark med afseende på Bremen; det blott
hänvisades till föregående uttalanden, att kejsaren unnade detsamma åt
Danmark, att Fredrik III gärna skulle, så vidt kejsaren
beträffade, få behålla Bremen som en vinst af kriget och jure belli,
ifall han under sina operationer blefve anfallen i sina land.
Ej anfall, utan försvar från Danmarks sida var det således
kejsaren också härvid tänkte på; han ville ej att
Danmark anfölle Bremen. Den 17 mars hade Auersperg åter
samtal med Sehested, då fursten påpekade gagnet för
Danmark af turkens väntade anfall på Rakoczy och Karl Gustafs
1 Se Sverige och Österrike sid. 75—6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
