Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ro och enighet låtit åtskilligt passera, som eljest väl kunde
gett anledning nog till något helt annat; och det önskade af
hjärtat, att svenska rådet efter sitt höga förstånd och sin
förmåga också hade velat förekomma och ej veterligen
tilllåtit något, som dessa riken kunde sätta i hasard, fara eller
inbördes oenighet. För Gud, eftervärlden och all mänsklighet
hade de, som därtill först gifvit orsak och anledning, att
bära ett tungt ansvar.
Påfallande olik och mindre fredsandande är tonen här än
i danska rådets svarsskrifvelser till konung Fredrik på hans
propositioner. —
Talet om Polen här som en förmur för kristenheten etc.
är tydligen en återklang från underhandligarna med
Wiener-hofvet.1 Må vi här dröja något och kasta en blick i
förbigående blott på den österrikiska politiken i några dess
huf-vuddrag vid de nordiska förvecklingarna! Till en del komma
vi väl därvid något att gripa utöfver den tidrymd, som är
i fråga här, och äfven eljest låta uppmärksamheten för ett
ögonblick stanna vid förhållanden, som kanske strängt taget
g höra till vårt ämne, men dock stå i närmaste sammanhang
därmed.
De största bekymmer hos kejsar Ferdinand III, redan vid
det polska krigets första utbrott, skall — jämte själfva den
svenska invasionen, förstås — på sitt vis de olika barbariska
folkens i östra Europa, tatarers, muskoviters, kossackers,
transilvaners inblandning ha väckt; lockade till den polska
krigsskådeplatsen, där de liksom stämde möte, sade man,2 * *
1 Spanska sändebudet i Köpenhamn, grefve Rebolledo, förde ofta
det talet på tungan vid sin verksamhet för Österrikes inskridande; så
äfven det spanska sändebudet i Wien (Gigas, 1. c.)
* Så voro grefve Pöttingens ord i apr. 1656 till de svenska
under-handlarne vid samtal med honom öfver kejsarens skrif velse till
Karl X. (Se Sverige och Österrike, bil. 1; svenskarnes indignerade svar
därtill, ibm.) Krones (Handbuch der Gesch. Österreichs, III) antyder
samma fara och bekymmer som utgörande roten till det intresse och den
vänskap Ferdinand Ilf hyste och visade för Polen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
