Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa den sista tidens underhandlingar med Dureel hade
verkligen å de danske kommissariernas sida blifvit förda blott
för skens skull och för att draga ut på tiden, tills man vore
färdig-rustad och färdig med sina förbund.1 Den 3 apr. var danska rådet
kalladt till Köpenhamn att möta och rådslå d. 10; den 15 apr;
fingo de en konungens proposition igen : som riket varrustadt
till lands, och vatten och det ej kunde länge utstå att bära
en sådan börda, och som traktaten med Sverige icke heller
visade förhoppningar till sådan utgång, att därmed någon
satisfaktion för liden skada och spott, mycket mindre
säkerhet kunde fås, så begärdes rådets betänkande, hvad rådligast
vore vidare nu ätt företaga och inför eftervärlden kunde vara
försvarligt.2
Detta vill med andra ord säga: konungen sporde, om icke
tid vore nu att bryta lös och om icke rådet ville för sin del
härmed ge sitt samtycke till krigsförklaringen.
Den 22 apr. gåfvo de tillstädes varande riksråden sitt svar:
Efter Brömsebropacta yoro på många sätt violerade och den
därpå fotade. vänskapen bruten, men likväl ingen utsikt fanns
och intet förslag gjordes om satisfaktion åt Danmark och
om assekuration, utan snarare tvärtom, att den svenske
fullmäktige sökte i sitt svar gravera kronan Danmark, hvadan
således syntes nog, det från Sverige intet annat än krig var
att vänta; och efter äfven Ryssland och Polen, hvilka båda
allaredan ju voro i krig med Sverige, tillsade Danmark allians
och kooperation och, huset Österrike af eget intresse därtill
ock syntes inklinera, så kunde rådet icke afstyrka från att
taga tiden i akt och bruka de medel, som Gud och naturen
gåfvo vid handen, för att söka satisfaktion, afstyra olagligt
våld, upprätthålla kronans höghet och regalia och sätta dess
undersåtar i en säker rolighet. Men det hemställdes, om icke
skäl vore, sen fientligheterna utbrutit, låta tillkännage, att
desamma skulle inställas, så snart någon satisfaktion och
assekuration kunde fås. Med Polen och Ryssland borde där -
1 Fridericia.
2 Rigsark. i Köpenh.; tryckt i Danske Magazin, .3 R. IV B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
