Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för strax slutas, med Österrike också slutet med ifver
pådrif-vas; protektora i England och evangeliska liksom katolska
furstar i Tyskland borde ock notificeras om Sveriges olagliga
och olidliga procedurer; och för krigsbehofven, för manskap
och befäl skulle därför vederbörligen ytterligare sörjas.1
Skrifvelsen cirkulerade följande månad för att
undertecknas af öfriga rådsherfar. Sjutton inalles skrefvo under;
endast två voro fredsälskande nog att ej ditsätta sina namn;
Skeel var emot kriget.2 3 Alla ständerna efterlängtade det, och
konungen själf var den, som mest bidragit att länka beslutet
däråt Det var ett anfallskrig utan tvingande skäl, utan den
välbehöfliga tryggheten af de länge sökta allianserna och
utan de nödvändiga medlen samt med inre missförhållanden i
mängd.3 Officerarne voro få och i allmänhet oduglige; Axel
Urup, befälhafvaren i Skåne, var dock en skicklig ingeniör;
marsken Bille, nu gammal, hade aldrig varit framstående, och
Ulr. Kr. Gyldenlöve var nog så bra en anförare, men för
mindre afdelningar blott Oenighet spårades, snart sagdt,
öfverallt, till och med mellan konungen och marsken; split
rådde bland ständerna, adeln var mot konungen, hvilken
troddes genom ett segerrikt krig vilja göra sig handfästningen
1 Rigs ark. i Köpenhamn; tryckt i Danske Magazin, 3 R. IV B.
2 Hans votum (Dagboken under dato d. 16 apr.) var, att man skulle
söka satisfaktion och förlorade land åter, befria sig från den fruktan
och fara, som medföljde svenskarnes besittning af Bremen, Pommern,
Preussen, antaga de erbjudna allianserna med Ryssland, Polen,
kejsaren, begagna det närvarande tillfället och bringa allt för öfrigt i
ordning. Så skulle konung Fredrik skrifva till Karl X, danska rådet
till det svenska, ge upplysningar om Danmarks gravamina mot
Sverige och begära satisfaktion; om sådan ej gåfves, då först skulle
gripas till vapen. Men gåfves såväl satisfaktion som assekuration, då
skulle vänskap och fred råda. Kleist och andra mediatorer skulle
alltid hållas vid handen ändå, så att, om det än kom till ruptur, man
likaväl kunde ock komma till något ackord. Ty Skeel ansåg det för
Danmark omöjligt att någon längre tid kunna föra kriget, vare sig
det ginge väl eller illa för detsamma.
3 Här äro mån ge mala domestica, och skulle Danmark råka i krig, vill
det säkert komma i hundrade hasarder, skref Dureel till kon. maj 1657.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
