- Project Runeberg -  Magnus Dureels negotiation i Köpenhamn 1655-57. Sveriges och Danmarks inbördes förhållande under åren närmast före Karl X:s första danska krig /
321

(1901) [MARC] Author: Johan Levin Carlbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skaffa sådana var han en mästare,1 oöfverträfflig hart när
och förvånande i sanning. Detta är det mest framstående
märket i hans diplomatiska individualitet. Liksom med
dissi-kerknif i hand, kallt och med ofråvänd blick gör han sina
undersökningar i den danska statskroppen och lämnar
rikhaltiga beskrifningar däröfver i sina rapporter till konungen,
till rådet m. fl. Någon gång blef han ju dock öfverlistad af
de danska diplomaterna. Som statsman kunde han nog bevisat
sig äga solida kunskaper om allmänt-europeiska förhållanden och
olika främmande staters, om särskildt tillfälle gifvits, för han
hade ju rest mycket och tidigt ägnat sig åt statssaker; han
stod Axel Oxenstjerna nära Men hufvudsakligen lågo hans
insikter, erfarenhet och statsmannavyer inom de rent
skandinaviska förhållandenas gränser, och han går ju i sina
depescher sällan utöfver dessa, hans anvisade område. Men
inom dem var han helt visst en auktoritet för Karl X och
ägde som kännare af danska förhållanden knappast sin like bland
svenskarne. Begränsningens dygd kände han och följde, däri
så olik t. ex. österrikaren Lisola, som trodde sig förstå och
känna till och resonerade vidt om allt. Hos danskarne har
Dureel hvarken väckt sympatier, såsom t. ex. Sten Bjelke,
eller antipati, såsom Coyet, och ej heller någotdera hos de
holländska ambassadörerna, ej ens v. Beuniugen. Danskarne
tyckas uppskattat och värderat honom efter hans värf och
hans sätt att sköta det. Han talar aldrig om, att han var
inviterad till hofvet någon gång eller till någon af
miuist-rame. Den ende han stod något närmare tycks, märkligt
nog, varit den spanske ambassadören, hvars vagn han vid
tillfällen lånade och med hvilken han då och då språkade om
sina politisk^ värf.2 Högt älskade han ej politiken och sin
negotiation eller residentschargen, hade föredragit att i lugn
sköta sin syssla som landsdomare i Halland och sina gods
där samt intresserade sig mer för inrikes angelägenheter i
allmänhet. Alldeles opassionerad visar han sig städse vid sin

1 Jfr hvad Fridericia berättar.

a Jfr Gigas, 1. c.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:39:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cjlmagnus/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free