Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och oförskräckt mötte dem, så att de flydde jämte hela det fientliga lägret den 20 sept. Svenskarne
förföljde åtskilliga mil. Johan Kasimir var i Sandec och begaf sig ur riket genom Ungarn till
Oppeln i Schlesien. Sen återvände man till Krakau och ändrade blockaden till belägring.
Czar-necki, som förde befälet, gaf sig genom ackord och uttågade den 9 okt; Karl X besatte det med
sitt folk, 2,500 man till fot och 600 ryttare (se bihang och bataljpl. n:r 5) gjorde Paul Wirtz till guvernör och
kommendant samt öfverste Fabian v. Fersen till hans löjtnant. De polska arméerna under Potocki,
Koniecpolski och Landskoronski, hvilka blifvit nyss slagna af ryssarne och kosackerna i Ukraina,
gåfvo sig, de senare här vid Krakau den 14 okt. samt mönstrades den 16 och svuro Karl X
trohetsed, Potocki m. fl. den 26 med inalles 10—11,000 man kvartianer. Robert Douglas hade varit
och tagit det starka bergfästet Landscron den 24 sept. Markgrefven Karl Magnus af Baden blef
den 18 okt. generallöjtnant af kavalleriet vid armén och samtidigt Filip af Sulzbach generalmajor,
Miiller generallöjtnant, båda af kavalleriet, Mardefelt och Helmfelt generalmajorer af infanteriet.
Man kunde, såsom Radzieiowsky skref från Warschau redan den 12 sept., lyckönska Karl X Gustaf
för hans segerrika vapen, om hvilka såsom med Cæsar i sanning kunde sägas: Veni, vidi, vici!
(jag kom, såg, segrade); och den 13: Europa skall förvånas!
I Stor-Polen hade generalmajoren grefve Wrzesowitz lämnats kvar. Kring honom samlade sig flere
missnöjde polackar. Han var i juli i Berlin och såg den bestörtning som där rådde, samt varnade
Karl X att lita på kurfursten af Brandenburg och tillrådde honom att något försöka med den
Otto-maniska Porten, furst Rakocy af Siebenburgen, furstarne af Moldau och Wallackiet samt hålla båda
dessa i tygeln. I början af sept. träffade och talade han med den kejserlige utskickade Fr. Paul v.
Lisola och kunde väl förstå, sade han, att denne liksom hans herre, kejsaren, hörde om svenskarnes
framgångar i Polen lika gärna som om sin egen död. Lisola hade sport honom, hvad man väl trodde,
att turken skulle tycka om att få Karl X till granne, hvad ryssarne att deras religionsförvanter
kosackerna komme under svenskarne. Hans ärende uppfattades vara att göra sig väl underrättad
om allt och rapportera hem, så att de i Wien kunde därefter fatta sina beslut. Den 15 sept. var
Wrzesowitz i Posen.
Från Kalisz berättades, att den svenske öfverstelöjtnanten här belägrades af polska
rebeller: de som först svurit Karl X Gustaf trohet, i synnerhet palatinema af Posen och Kalisz, hade
kallnat; i Stor-Polen gjorde katolikerna mycket ondt och skada för de främmande eröfrarne. Med
en del folk till häst och fot samt artilleri bröt Wrzesowitz den 1 okt. upp från Posen till Kalisz,
hvarunder mer svenskt folk stötte till honom, och sen till slottet och staden Adelnau en half mil
från schlesiska gränsen; härifrån begaf han sig åter åt norr till Lissa och Kosten; öfverallt vann
eller eröfrade han åt Karl X; men härjämte såg han, hur upp rors rörelsen dagligen tilltog i dessa
nejder. Han hade ungefar 1,000 man och ville ha mer, men kunde med möda få något. Det
värf-vade ur Bremen dröjde, men skulle varit mycket behöfligt här just nu, något nyvärfvadt folk stod
i Meseritz, men ville ej lyda honom. Sen gick Wrzesowitz söder ut med det han hade och var vid
slutet af okt. vid Wielun, som ock gaf sig; fem mil härifrån, vid schlesiska gränsen, vid Praszka stod
generalmajor Döhnhoff med allt Johan Kasimirs värfvade tyska folk; denne slog han, tog Döhnhoff
till fånga jämte en del af hans folk och fick dem i Karl X:s tjänst och trohet. Han hoppades till
våren kunna här uppbringa och ställa till Karl X:s tjänst en 8,000 man. På vägen till Czenstochowa
förenade han sig med generallöjtnant Burchard Miiller v. der Liihnen, hvilken af Karl X sändes
från Krakow med folk till häst och fot — Frans Erdtmans rytterireg., Böddekers, Engells, Sadofskijs
kvartianreg. och 150 dragoner — för att nedslå upproret och fullända eröfringen af Stor-Polen samt
sen sätta sig i någon bekväm ort här och hålla landet i lydnad. De lågo båda till efter midten
af dec. vid Czenstochowa, ett berömdt kloster och polackarnes heliga vallfartsort, men kunde ej
intaga det utan tågade därifrån; de hade därmed liksom gripit i polackarnes själ och gjutit ny olja
på elden. Muller önskade, att han aldrig ryckt därför; han tågade något af och an mellan
Kalisz, Posen, Piotrikow, Wielun och höll sig sen i Posen. Wrzesowitz stannade i Wielun en tid
och underordnade sig Muller, som nu tagit öfverbefälet här. Wrzesowitz hade med sitt ringa folk
tagit 16 orter och eröfrat 2 palatinat, slagit fienden 5 gånger och bekommit 52 kanoner från honom
samt äfven stillat 2 palatinat, hvilka redan begynt röra på sig. En tablå öfver orterna i Stor-Polen
och hvad nyvärfvadt folk Karl X väntade till dem under 1655 och början af 1656 visar en
totalsumma af 19,340 man till häst och fot; men häraf kommo i tid blott en mindre del (jfr tablåerna),
till missräkning och skada för eröfraren. Upproret hindrade ock, öfverallt, de svenska värfningarna
och rekryteringarna betydligt.
Johan Kasimir hade sökt hjälp hos kejsar Ferdinand III mot Karl X, och han var ej
obenägen att hjälpa honom. Karl X hade nu, midten af okt., bekommit fasta orter och stora stycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
