Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kapten Roland. I nejden stod ock vojvoden Weyher med en hop ryttare och dragoner att bistå
Putzig, hvarför Wrangel samma afton återvände. På skansen fortsattes arbetet, på det man vid
hvarje händelse måtte ha en säker fot på landet; där inlades en stark besättning. Förbi Wladislaws skans
landvägen sände Wrangel den 3 sept. öfverste Giinter Rosenskans med 300 man och 2 fältstycken.
Dessa anträffade en skara ryttare, 100 man ungefär, hvilka retirerade vid angreppet och förlorade
några man.
Med en del af folket gjorde sen Wrangel då och då expeditioner mot fienden, men det
uträttades ej mycket, emedan denne var för stark och Wrangel för svag; han begärde ock några gånger
från konungen förstärkning, 1,500—2,000 man till häst och några dragoner; med dem hade han
varit i stånd att bemäktiga sig landet omkring Putzig; äfven hade han därmed haft något att ställa
emot det kurfurstliga krigsfolket. Men konungen ville väl ej således dela sin krigsmakt, äfven om
Wrangel kunnat finna uppehälle för en större makt hos sig.
Den 7 sept. lät Wrangel på espingarne, hvar försedd med en kanon och nödiga båtsmän,
samt öfverste Rosenskans och så många soldater som däri kunde rymmas, gå öfver på andra sidan
mellan nämda herrehof och staden Putzig, och själf följde han med på sin jakt Morianen; likaså
medvoro fregatten Förgyllda Lejonet, bojortarne Gripen och Postryttaren, besatta med soldater.
Wrangel sökte med dem få fienden ur sin ställning i en småskog ut på släta marken för att erfara,
huru stark han var. Efter han var tämligen stark till häst och fot samt försedd med kanoner —
600—700 ryttare och dragoner, däribland något tyskt värfvadt folk samt den kassubiska pospoliten,
70—80 man fotfolk —, så skärmytslades hårdt i öfver 2 timmar, hvarpå Wrangel begaf sig
därifrån på andra sidan om stadan, men möttes ock af samme fiende, hvilken gått genom staden, så
att åter en hård skärmytsel där förelopp. Sen återvände Wrangel.
Flera dylika fäktningar ägde den följande tiden rum, nämligen den 10, 11 och 17 sept.,
vidare okt. den 7, 18 och 21. Landet omkring blef lagdt i kontribution. Staden Putzig kunde
- dock ej tagas. Wrangels salvagarde å Weyhers hof vid Ritzow förde Weyher med sig till
Marien-burg kort efter.
Danzigame fann Wrangel från början tämligen styfva samt något perplexa och altererade,
såsom han skref den 2 sept., bl. a. för tullens skull ute på redden, hvilken kom dem något
främmande före. En räkning anger licent- och tilläggspengar uppburna vid Danzig d. 29 aug.—3 sept.
till 2,760 rdr 5 gr. af 15 fartyg, däraf 7 holländska; 1 fartyg af dessa fick erlägga ensamt 715
rdr 15 gr. Det första visiterade var en holsteinare. Johan Koch berättade snart, d. 5 sept., från
Danzig, att magistraten stängt pundkammaren och förbjudit — nu som på Gustaf II Adolfs tid
1624 — skeppsfarten ut och in detta året utom för skepp och skutor, hvilka kunde utgå med
ballast, på det till kronan Sverige ej måtte erläggas den ringaste penning eller umgäld, än mindre
tull af varor, samt att den låtit märka det den ärnade häri framhärda, ehuru stor skada staden
däraf komme att taga. Härmed hade Danzig intagit sin ställning i kriget som fiende till Sverige,
hvilken det ock hårdnackadt behöll, samt beslutit vara troget sin ed till Johan Kasimir, Polens
konung; härmed voro de af Sverige sökta nnderhandlingarna om ackommodement till utgången
gifna. Staden närmade sig kurfursten af Brandenburg, som med sin krigsmakt och sina
underhandlingar sökte försäkra det kungl. Preussen. Rådet i Danzig, enligt Kochs bref till Wrangel,
preciserade sin politik i början af okt. sålunda: 1. oförsvarligt var att traktera med fienden;. 2. omöjligt
allena strida med honom; 3. rådsammast bjuda honom spetsen i förening med någon annan.
Svenska flottan skördade heller icke guld vid Danzigerredden, ej heller några lagrar det
året mer, ehuru Wrangel och som det synes äfven konungen själf hade hoppats att få en dust
med holländarne. Köpmansskeppen gingo i stället till Pillau och andra orter trots förbudet. Snart,
slutet af sept., visade sig ock brist på flottan, hvilken ökades som tiden gick. »Här finnes [-sannerligen-] {+san-
nerligen+} inga medel för handen, sedan tulltäkten helt och hållet ligger nere«, skref Wrangel den 4
okt.; och den 8 okt.: »Rothlieb har ej bekommit den ringaste penning, sen staden slöts«. Inga
skepp, holländska eller andra, kommo ut och inga in. Medellöshet var också en grund till att
flottan fick gå härifrån. I böijan af nov. fördes det kvarvarande folket ombord å de kvarliggande
skeppen. En stor del hade redan fått bege sig hem i vinterkvarter. Hamnen här hade vid
undersökning befunnits tjänlig nog för små och lätta skepp och säker för stormar, men något för
grund att hysa stora och svåra. Båda skansarne voro reparerade och hade intagit starka
besättningar, så att man med en så pass fast fot på land var tillräckligt försäkrad för allt fientligt anfall.
Karl X, som framför allt bekymrade sig för att flottan förvarades väl, hade redan den 22
aug. tillskrifvit Wrangel, att om han med största delen af skeppen icke kunde blifva i Putzigvik säkert
liggande, föra dem i säkerhet till någon svensk hamn och allenast låta så många bli kvar på redden, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
