Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fordrades för tulltäkten och visitation af ut- och ingående, samt öfverlämnade några veckor senare
till honom själf att bestämma, hvilka skepp som således borde sändas till Stockholm, hvarjämte han
lade honom på hjärtat, att af de öfriga ej ett enda måtte skiljas från flottan för holländarnes skull.
Den 12 okt., då han hört sägas, att till de holländska örlogsskeppen i Sundet under Tromp
väntades 16 andra, gaf han Wrangel order att föra de ej hemsända skeppen af örlogsflottan till sådan
ort, såsom Wismar, där de kunde vara säkra för storm, oväder och fientlig antastning, och ej i en
strid särskildt med den holländska flottan ilfventyra den svenska eller en del däraf. För sin person
skulle Wrangel sen stiga i land och bege sig åt Warschau, där han skulle få veta, hur bäst han
kunde bli använd. Knappt 14 dar senare, den 23 okt., från en ort mellan Krakow och Pilza,
till-skref han Wrangel egenhändigt om flottans löpande i säker hamn, Wismar eller Gottland, ifall den
öfver vintern skulle bli ute, då likvisst större medel behöfdes för hennes underhåll och reparation
till nästa vår. Han kunde ej rätt bedöma hvad som för flottan vore tjänligast, emedan han ej
kände afsikterna hos sina grannar och nabor, då han på 4 veckors tid inga bref bekommit, alltså
ej visste hvad Holland och Danmark drefve, och gaf Wrangel att handla efter eget skön.
Karl X stannade vid och i Krakow till den 20 okt., då han bröt upp med de polska
kvartianema under Koniecpolski och 4,000 af hans egna ryttare och gaf Stenbock order d. 14 att
med sitt folk bege sig till dennes möte till Pilzafloden. Stenbock, som s. d. sände från Novi Dwor
generalmajor Karl Mauritz Lewenhaupt, hvilken senare med utmärkelse deltagit i slaget mot
Masu-rerna, till det af upproriska polackar belägrade Lenczica och till Lowicz med mesta delen af sitt
rytteri, 700 man och 200 dragoner, begaf sig själf åstad, sen han lämnat kvar de svåraste styckena
och besatt den nybyggda skansen med 200 man under öfverstelöjtnant Alex. Andersson, med resten
d. 23 okt., gick öfver Weichseln och genom Warschau samt förenade sig d. 24 vid Piaczno med
Lewenhaupt, hvilken lyckats väl i sitt företag och utdrifvit rebellerna, samt fortsatte jämte denne till Chinnof,
där han d. 28 erhöll konungens order af d. 20 och gick tillbaka genom Warschau öfver Weichseln
d. 5 nov. samt sen fortsatte förbi Nowi Dwor till Czerwenski d. 9 nov., där han inväntade konungen.
Båda voro alltså på väg neråt Preussen, Stenbock före och Karl X efter. Karl X hade dröjt något
i Krakow, emedan Wittenberg var sjuk; denne lämnades nu kvar här med order att behålla
herraväldet öfver Weichseln, besätta den väl, proviantera de fasta orterna vid den, isynnerhet Sandomir,
trötta fienden med kavalkader, om den rotade sig samman, ackordera med adeln och söija för
orterna som gett sig att de behållas, vid behof draga ihop trupperna i södra Polen i hast och sätta
sig å någon annan ort vid Weichseln eller vid Piotrikow närmare Schlesien; Karl X ville i fall af
nöd komma honom till hjälp, och förbindelsen skulle hållas öppen mellan dem; nya regementen till
häst och fot skulle värfvas i Polen; Wittenberg fick ock gå emot tatarerna, om de skulle komma.
Sandomir — i grenen mellan Weichseln och San — ville konungen besätta med det mesta
infanteriet, men lägga rytteriet i de fasta med murar försedda orterna omkring, det polska folket å de
andliga godsen. Ryssarne trängde på österifrån, men floden Bug ville han de skulle lämna honom
fri och öppen. Robert Douglas lät han d. 28 okt. gå till Sandomir med 5 rytteriregementen —
Wittenbergs, Königsmarcks, Yxkulls, Sinclers, Pretlachs — och 5 fotregementen — Västgöta,
Smålands, Västmanlands, Närikes och Värmlands samt Hälsinge — och en del artilleri (inalles
6,000 man till häst och fot) och befallde honom (d. 24) att besätta den orten och Zawichost
vid Weichseln och proviantera dem väl, ha sina trupper här omkring ej långt skilda, hålla god
vänskap med ryssarne och kosackerna, hålla förbindelsen öppen med rikskanslärn i Warschau att
både få hjälp därifrån och sända dit vid behof, besätta en del orter österut; ifall Lemberg kunde
tagas, skulle Simon Gr. Helmfelt sändas dit som kommendant och sköta om sakerna här bortåt,
ty Lublin — här stod en tid Wiofsky med 80,000 man, hälften ryssar och hälften kosacker
— Jaroslaw, Zamoisce skulle äfven tagas och togos liksom Lemberg; förbindelsen mellan orterna utefter
hela Weichseln måste framför allt hållas tät och kraftig liksom med orterna västerut och österut;
Douglas skulle sålunda stå i förbindelse med Muller och med några regementen gå till Stor-Polen
i fall af behof, se upp hur vid schlesiska gränsen det förhöll sig med Johan Kasimirs planer; ifall
denne komme och blockerade Krakow, skulle Douglas vara beredd komma det till hjälp, gå att
skingra sammanrotad adel; behöfde han gå ända till Jaroslaw, så borde Pontus De la Gardies folk
vara med liksom åt Lemberg; Potockis armé förlädes öster om Weichseln såsom en utpost mot
ryssarne; honom och Landscoronski skulle han hålla noga skilda ifrån hvarandra, båda ifrån Johan
Kasimir, om han återkomme; Warschau bief ock väl besatt med mer folk; här fick rikskanslärn
Erik Oxenstierna öfverstyrelsen tills vidare såsom kunglig plenipotentiarius legatus i dessa kvarteren
och med fullmakt att handla med utländska makter och hålla god vänskap och korrespondens med
tatarerna och furst Rakoczy af Siebenbiirgen. Karl X hade ju således förutsett och sörjt för allt;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
