Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bremen på marsch, såsom markgrefven Fredriks af Baden, öfverste Bolscys, fick stanna i garnison
i Pommern, öfverste Adam Weyhers dragoner gingo dit från Stor-Polen, hertig Karls af Mecklenburg
värfvade folk fick stanna där, och han gaf pommerska regeringen tillåtelse att draga till sig folk ur
Bremen; Johan Oxenstierna beordrades ock dit. Ur Pommern fick nu ej heller föras folk till
Polen, på en tid, i mindre afdelningar än 1 reg.; vidare befarades, alt kurfursten genom Holland
ställde till någon diversion åt Bremen eller Pommern, och H. C. Königsmarck fick order d. 15
dec. att med all Jtraft fortsätta värfningarna, se sig väl för och ha akt på holländarne och
grannskapet, och s. d. fältmarskalken G. A. Lewenhaupt, hvilken af M. G. De la Gardie sändts
åter till Riga, att draga ihop folk i Livland och gå in i Preussen förut med 1,000—
1,200 ryltare till konungen samt låta det öfriga gå till Tilsit och bli kvar där. Douglas gaf han
d. 16 dec. order att under ovissheten med kurfursten förlägga infanteriet till orterna omkring
Piotri-kow i Stor-Polen närmare den schlesiska gränsen, men rytteriet i kvarter där han var, samt ha öga
på Pommern. Eljest fick Douglas ock order den 21 dec. att, ifall han för tatarernas skull ej kunde
hålla sig i Sandomir, då hellre draga sig i tid tillbaka med rytteriet till Muller och lämna orten
besatt med infanteriet, med något rytteri samt artilleriet; »jag fruktar de kejserlige sticka med i
spelet, och måste man hafva så väl akt uppå den ena som den andra». Han hade ock nu
kunskap om att kvartianema och adeln i åtskilliga palatinat i Stor- och Lill-Polen höllo förbindelser
med Johan Kasimir och voro sinnade att, om tatarerna komme tågande från andra sidan emot
svenskarne, med alla polackarne åter stå upp och samtidigt gå till angrepp. Åt alla håll hade han
ock sändt och sände order till befälhafvarne att kväsa upprorslågan samt lofvade själf komma till
hjälp vid behof. Men elden blef svenskame för öfvermäktig. Han sökte förgäfves hålla Potocki
kvar vid sig; Warschau framför allt ville han dock behålla. Lubomirski och andra store samlade
redan folk vid Karpaterna; d. 19 dec. ingicks i Tyscowice konfederationen af polackarne mot Karl
X. Johan Kasimir begaf sig i slutet af 1655 genom Zipserland i Ungarn till dem för att sen
vidare fortsätta till Potocki och tatarerna. Douglas bröt vid blotta ryktet om tatarernas ankomst d.
8 dec. upp till Warschau och Lowicz. Potocki och Landskoronski — af inbillad fruktan för Douglas —
gingo ur sina kvarter söderut åt Röd-Ryssland.
Emellertid slöts förbundet med kurfursten d. 7 jan. 1656 och denne blef svensk vasall
för sitt hertigdöme Preussen med Ermeland, men efter utslocknandet af hans manliga atkomma
skulle Karl X eller hans efterträdare tillträda det, han afsade sig alla förbund ingångna till Sveriges
skada och lofvade för vissa fall ställa 1,500 man till sin nye öfverherres disposition samt gaf denne
del af tullen i Pillau och direktionen af densamma; Wittenberg i Krakow fick genast order att stanna
med sitt folk; Stenbock gick ej heller någonstädes nu, öfverste Weyher fick gå med sina dragoner
från Pommern, m. fl. dyl. kontraorder. Grefve Waldemar, som under tiden anländt, fick i dec.
1655 gå att blockera Schlochow i Pomerellen och medtaga sitt, Ahlefelds, Boses, Wenzelmans och
andra regementen och trupper, samt sen förena sig med Stenbock i Preussen.
Sedan K, G. Wrangel nu gjort behöriga anstalter för de 3:ne i Stralsund liggande
örlogs-skeppens reparation samt sändt några i skeppsbyggeri forfarne officerare till Kurland att taga i
ögonsikte hertigens 4 på stapeln stående örlogsskepp, dem Karl X ville afköpa honom, begaf han
sig ändtligen åstad, kom till Stettin den 2 febr. och for, konvojerad af Arentsens trupper 124 man
till häst, därifrån den 9 — grefve Waldemar var med sina trupper redan gången —, for öfver
Broinberg till Thorn, hvarifrån han med konvoj af Mardefelt for direkt till Warschau och inträffade
här den siste, d. v. s. ’29 febr. På väg till Posen något efter och marscherande till höger om honom
var det grefliga Waldeckska regementet, kommande från Bremen. Konungen var ej nöjd med det
långa dröjsmålet och lät honom veta det. I Warschau mottog han efter 2:ne veckors vistelse af
konungen d. 14 mars ett maktpåliggande befäl. Han hade vid ankomsten redan varit betänkt på
att fortsätta resan till honom. Han satte sig genast in i situationen och ville nu ingripa i den.
Hur förändrad var den icke dål
Först hade Karl X tänkt sända sin bror hertig Adolf Johan med några regementen till
Douglas och ännu något folk, såsom grefve Waldemar med hans, därpå att Stenbock ginge frän
Preussen uppåt och att Douglas förenade sig med honom vid Plock, där båda skulle fatta posto.
Men efter fördraget i Königsberg och vid sammanträffandet med kurfursten i midten af jan. 1656
ändrade han sig, lät Stenbock stanna och ville att Adolf Johan med några regementen till häst
stötte till Douglas samt båda begåfve sig till Sandomir igen med sitt folk. Den 24 jan. tillskref
Karl X Wittenberg att, nu frisk igen, resa från Krakow och komma till hans möte, för han tänkte
nu själf gå emot konung Johan Kasimir och bege sig med armén in i Polen. Det hade nämligen
bud ingått till honom om dennes återkomst till sitt land »och att därpå följt uppstöt på några or-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
