- Project Runeberg -  Karl X Gustafs polska krig [1655-1657] och öfvergången till det 2:dra Sundskriget /
33

(1905) [MARC] Author: Johan Levin Carlbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sen många utkommenderats, såsom en del till Fab. Berns. På Radziwills första begäran om hjälp
från Warschau svarades den 26 febr., att man ej kunde sända honom någon, innan Sulzbach
ankommit. Öfverste Fabian Berends var därför befalld att stanna med dragoner och ryttare i Liw
tillsvidare och i allt lyda Radziwills order; vore ändå fara för fursten, kunde denne draga sig till
Liw. Den 2 mars fick han, om så behöfdes, tillstånd af hertig Adolf Johan att draga Fabian
Bemdes till sig.

Hertigen hade önskat veta, hur stark fienden var för att därefter anpassa hjälphären till
Podlachien samt var i början af mars, den 9, besluten sända en ansenlig sådan och att göra
fienden i Masuren och Sapieha en diversion, men till en början, innan Sulzbach kunde komma, sända
dels 200 ryttare af Sulzbachs folk, dels de väntade 500 brandenburgare, äfvenså kanoner som
Rad-ziwill begärt.

Så kommo konungens ofvan omförmälda order. Hertigen skref härom s. d., d. 14 mars,
till Radziwill och om uppdraget för K. G. Wrangel, hvilken ju skulle operera i förening med
honom samt uttryckte sin förhoppning att han var nöjd därmed, helst ju man förmenade det
kunskapen om Sulzbachs ankomst och närvaro snart skulle förmå Sapieha att bege sig tillbaka och
adeln att snarast skingras, samt att några regementen alltså borde vara nog att här i nejden hålla
fienden i tygeln. Den 21 mars omtalas trupperna komna, som voro bestämda till Radziwills hjälp,
men den 23 mars bad hertig Adolf Johan honom att komma till Warschau för att konferera med
Wrangel, och den 24, i följd af situationen som kräfde mer folk till Warschau, då Gonsiewski gick
däråt, och enligt kungliga order, bad han honom att bryta upp med sina trupper och gå till Warschau,
hvilket ju ock skedde, ehuru med mycket äfventyr; Fabian Bemdes med sina skulle ock bryta upp
dit och Israel Ridderhielm från sitt håll beordrades äfvenledes nu till Warschau med sitt krigsfolk.
De kommo allesamman Ltt sen stöta till och förstärka konungens armé vid dennes efter
mångahanda äfventyr lyckliga återkomst till den polska hufvudstaden. För Radziwill i Podlachiens
huf-vudstad blef alltså ingen undsättning af, ehuru mycket talats därom, icke heller af någon
diversion åt det hållet eller i Masuren. — Vi lämnade Karl X i Jaroslaw. Han gjorde en expedition
söderut, i det han sände till Przemysl, 6 mil därifrån, först Hammarskjöld, grefve Waldemar och
öf-verstlöjtnant Braun med sina regementen, sen Gorgas och Ascheberg med mer rytteri och 400
dragoner, därpå Douglas med mer infanteri och 2 stycken; orten gaf sig med ackord; Wittenberg var
ock här; konungen själf gick med rytteriet äfven däråt samt hann några dagsresor på vägen.
Här var den sydligaste punkt han med sitt krigsfolk uppnådde. Man återvände snart till Jaroslaw
och erbjöd Czarnecki strid, förgäfves.

Emellertid kunde Karl X inse, att så högt bland bergen och vid denna årstid intet
särdeles fördelaktigt stod att företaga, ej heller armén så lugnt njuta kvarteren som han väl hade tänkt, idet
fienden ej blott genom de talrika rebellerna och det affälliga Potockiska folket alltmer förstärktes
och hämtade mod utan ock af Koniecpolskis och Sapiehas kvartianer, medan däremot han ej annat
kunde förutse än att hans egen armé genom ständiga strapasserier, den elaka årstiden och dåliga
vägar äfvensom sjukdomar mer och mer skulle försvagas, något som naturligen lätt gåfve de äpnu
trogna kvartianerna anledning till affallet, då han således kunde riskera bekomma hela svärmen af
fiender på halsen här; ej heller hade han ännu någon kunskap om, huruvida Lubomirski med dem
ur Stor-Polen och pospoliten ginge emot honom. Och så hade man bekommit underrättelse om
att öfverste Sincler med konvojen och en större post penningar var i antågande från Sandomir samt
att fienden tänkte söka kasta sig emellan. Litthauiska armén under Witebski med åtskilliga tusen
man var i antåg. Under sådana förhållanden ändrade Karl X sin marsch, beslöt att gå åt
Stor-Polen, närma sig Weichseln igen både för att bättre tillse sina preussiska garnisoner, draga till sig
undsättning under Adolf Johan och gå den ankommande Sincler till mötes.

Solen här i söder, så långt på vårsidan, töade upp den frusna marken, de leriga vägame,
fulla af snövatten, blefvo så djupa att hästarne sjönko ned ända till buken och vagnarne ända till
axlarne, och sådane voro vägame hela sträckan till Sandomir. Detta område af Polen är ock
framför andra morasigt. Innan han d. 12 mars bröt upp från Jaroslaw, lät han därför artillerimajoren
Krister Karlsson Lillienberg med det tunga artilleriet på 8 stora båtar gå floden San utföre och tog
själf med infanteriet och kavalleriet raka vägen till Sandomir. Tåget gick ej så fort. Czarnecki
följde efter helt nära på vänstra handen, oroade nästan stundeligen den svenska hären i fronten,
flanken och arriergardet, men blef alltid tappert afslagen. Konungen erbjöd honom förgäfves
den 14 mars batalj. Här kom öfverste Sincler lyckligen till armén med 400 hästar efter att ha
konvojerat hertig Adolf Johan till Warschau; det var till allmän och särskildt konungens stora
beundran och mot förhoppning, emedan man ansåg som omöjligt att han skulle kunna slå sig igenom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:32:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cjlpolska/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free