Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under den stora uppresningen. Öfverste Engell kom ock samtidigt med sitt folk; inalles erhöll
armén härmed förstärkning af 1,000 ryttare. Dagen förut var artilleriöfversten Gustaf Gabrielsson
Oxenstierna sänd med en del ryttare och dragoner att slå en bro öfver floden Wisloch, där hären
den 14 tågade öfver och igenom det svåra passet. Hungern plågade. En stor del af de
medförda vagnarne hade lämnats eller förstörts. Den 18 mars lät Karl X armén intaga en fördelaktig
ställning i läger vid den lilla staden Niskow 3 mil från Sandomir. Mot aftonen, trots alla
försiktighetsmått och sedan den största delen gått ut på furagering och andra regementen afsuttit, bröt
Czamecki med hast och med åtskilliga tusen adelsmän fram från en närbelägen skog, öfverraskade
den svenska förvakten å 50 man vid lägret, gick sen på hufvudvakten och dref båda ända fram
till lägret. Konungen, som var en bland de första att märka detta, skyndade till, aflossade med
egen hand 2:e kanonskott och befallde slå larm, förde sen i egen person hufvudvakten till fots och
andra fotregementen som kommo tillstädes samt tvang fienden att studsa, medan öfverste Gustaf
Kurcks (sedermera Fabian Berndes) samt (troligen) Henrik Horas regementen finnar kunde sitta upp
och rycka fram, hvilka Karl X ock, så snart han vardt dem varse, också själf tappert förde i elden
mot det så oförmodeliga anloppet, så att fienden vände om, just som Robert Douglas med några
andra regementen kom honom till hjälp i fullt sporrsträck; Karl X förföljde och beordrade Wittenberg
att med resten af regementena följa efter, hvilka efter hand, alarmerade af skotten, inställde sig i
lägret. Konungen hade haft för afsikt att alldeles ruinera Czamecki, då denne defilerade genom
ett pass; men han räddade sig därigenom att de förföljande, som togo 2,000 af Czamecki
i en skog uppställda bönder för fiendens hufvudstyrka, uppehöllos här medan han lyckades
komma igenom passet. Douglas intog skogen och anföll dessa bönder, nedgjorde en 1,200 samt
förföljde resten. Konungen tog blott några fanor, som gåfvo sig. Af svenskarne stupade 200 de
bästa ryttare, en del togs till fånga och en stor mängd forage togs af fienden. Sen man återvändt
till lägret, höll man skarpare vakt än förut och höil sig mer beredd mot plötsliga anfall, så
mycket mer som man förstod det Czarneckis afsikt varit, att Polubinski, hvilken med 3,000 man också
var i antåg s. d., skulle anfalla och intränga i lägret bakifrån, medan han själf med sina ryttare
gjorde det framifrån. Men då Polubinski, som troligen för vägarnes skull kom två timmar för sent,
hörde alarmskotten, stannade han.
Af försiktighet lät sen Karl X något folk gå ett par mil i förväg såsom avantgarde samt
också mottaga den första stöten, nämligen Johan Sapieha med kvartianerna. Den 18 mars afsändes
denne till staden Plawa l’/s mil därifrån och skulle stanna här till konungens ankomst d. 19.
Natten mellan den 18 och 19 mars gick han emellertid med 3,000 kvartianer öfver till Czamecki,
förtviflande om svenska arméns räddning. På andra sidan San hade palatinen af Witebsk
förskan-sat sig med litthauema, 8,000 man. Karl X var först något betänkt på att gå till Krakau och
sätta sig där samt hämta luft i hopp att fienderna, då de ej hade så lätt att bekomma underhåll
i det ruinerade landet, talrika som de voro, skulle skiljas, hvilken plan emellertid han förmodade
att Joh. Sapieha bl. a. upptäckte för Czamecki. Med 4 fiender hade Karl X samtidigt att kämpa
i grenen mellan de bägge strömmarne: Witebski och vattnet framför sig, hunger i härens midt,
Czamecki bakom sig. Denne lämnade nu den svenska hären, och Karl X kom d. 20 mars utan
något hinder till spetsen af grenen mellan San och Weichseln, mil från Sandomir.
Kronmar-skalken Lubomirski var redan anländ från Storpolen, major Lillienberg var en 5 dagar förut
ankommen hit efter nära 36 mils fard till vatten. Fienden hade gått igenom passet och stod på
andra sidan. Konungen tänkte att passera det och gå öfver Weichseln, men befarade att fienden
ärnadc sig öfver floden och kasta sig mellan honom och det ankommande undsättningsfolket samt
oroa det. Hvar detta fanns, visste han ej, om markgrefven därmed begett sig åstad eller ej. Var
markgrefven gången — skref han d. 20 till Adolf Johan, till K. G. Wrangel och för säkerhets
skull till den officer som kommenderade undsättningen och likaså till grefve Waldeck — men ännu
långt från Sandomir, skulle han med sitt medförda krigsfolk stanna och fatta posto vid någon ort,
Ilza, Radom eller någon annan, tills konungen komme öfver; var han i Sandomirs närhet, skulle
han rycka in där och bli kvar till konungens öfverkomst. Seende sig behöfva mer folk och med
större säkerhet verklig undsättning, tillskref han d. 21 mars sin broder igen liksom K. G. Wrangel.
De skulle draga försorg därom, att folket i Preussen marscherade hit, och de skulle i saken
rådföra sig med G. O. Stenbock. Af det i Preussen sig befinnande folket skulle denne, sedan
fästningarnas garnisoner där först väl besatts och försetts med något rytteri till att möta Danzigarnes
ströffcåg, draga till sig så mycket som var marschdugligt, därmed bege sig åstad och söka på sätt
och ort han funne lämpligast för fiendens skull gå och förena sig med konungen. Stenbock kom
nog i väg med sitt folk, men ej dit Karl X väl nu tänkte sig; hur långt skola vi senare se. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
