Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litthauerna, högeligen öfverraskade, gingo i vapen, men ville ej tro att infanteriet var öfver
på ön, ja, nära deras egen strand och en del redan i deras läger. De kunde ej besluta sig för
något i mörkret, och i ovissheten kunde de ej ställa upp sig i god ordning, utan läto från alla
poster, hvilka voro väl och starkt besatta, med stycken och musköter ideligen skjuta och spy eld,
så att stranden deras syntes som öfverdragen med eld, hvarigenom de gjorde det annalkande svenska
fotfolket ej ringa skada. En kanonkula gick emellan konungens båda ben, till största förskräckelse för
de närvarande, dock lyckligtvis utan att skada. Då nu fienden, som sagdt, måste finna, att
svenskarne voro mästare af en del skansar och fattat posto samt ej annat tänkte, än att konungen af
Sverige med hela sin krigsmakt vore honom in på lifvet, bröt Witebski upp med hela sin armé i
största hast och villervalla, med förlust af åtskilliga hundra, och lämnade lägret med allt samt
begaf sig på flykten.
Karl X kommenderade genast mer fotfolk öfver till den andra sidan med några därifrån
djärft hämtade båtar, och samma afton öfversattes 200 ryttare för att rekognoscera, hvart fienden
vändt sig. Konungen själf stannade en del af natten kvar på holmen, lät fortsätta bron och föra
öfver folk. Den 26 kl. 10 f. m. stod han med hela sin armé på andra sidan San och lät den förfriska
sig i litthauernas rikt försedda läger samt bröt den 27 åter upp åt Warschau och lät å 3 de bästa
Weichselbåtyrne, hvar besatta med 200 musketerare, embarkera en del af trossen och artilleriet samt
ammunitionen, med order att gå floden utföre dit, men gick själf med det öfriga infanteriet och
hela kavalleriet landvägen, den 28 till Opole Zawichost förbi, den 29 mars gick marschen till
Kasi-mirs (Kasmierz).
Om Karl X gått öfver Weichseln vid Sandomir, hade han tänkt fortsätta åt norr å
vänstra sidan, sedan mellan Janowice och Kasimirs gå öfver densamma igen och så åt norr till Warschau.
Allra först hade hans afsikt varit, ifall såsom förmodades, Czarnecki gick söderut, följa honom åt
det hållet. I hela Preussen och Polen, på alla orter var det mäkta osäkert; sedan det skriet utkom,
att Karl X och hans armé voro slagna, rebellerades på alla orter.
I stället för K. G. Wrangel och Sulzbach blef det nu markgrefven Fredrik af Baden, som
kom att leda den till Sandomir bestämda undsättningen, hvilken vid Warka led, på återtåget, ett
kännbart nederlag.
Sedan nämligen hertig Adolf Johan hållit en militärkonferens om dessa truppernas marsch
till öfre Polen och sättet hur bekvämast den kunde ske samt enligt konungens sist anlända order
beslutit ge markgrefven Fredrik af Baden kommandot öfver dem, så utfärdade han d. 17 mars
instruktion och fullmakt för denne. Markgrefven skulle draga till sig det Waldeckska regementet och
med det bege sig åstad så fort som möjligt samt under marschen draga till sig major Bocks 100
knektar och härmed gå att skingra de sammanrotade rebellerna, adel och bönder, vid Warka på
sätt han fann bäst och kunde komma dem inpå lifvet. Öfverste Israel Ridderhielm, som nyss var
kommen till Radom, skulle han om möjligt ock taga med eller beordra komma efter. Sedan
rebellerna skingrats, skulle han sända i förväg till Kasimirs vid Weichseln major Bock med sina 100
knektar samt generalproviantmästaren och möjligen äfven det Waldeckska regementet till att där
inlasta så mycket proviant i skutor, som de å stället kunde komma öfver, och föra det på floden
till Warschau. Medan inlastnjngen skedde, skulle majoren för sin säkerhets skull bemäktiga sig
slottet och med knektarne sätta sig där, sedan följa med skutorna. Följande trupper skulle samla
sig efter hand och strax komma efter markgrefven med de 8 komp. Waldccks reg., nämligen 8
komp. markgrefvens, 4 komp. Posses (l. Posens), 6 komp. Ahlefelds,2 komp. Kleists, 7 komp.
Weissensteins reg., dem Sulzbach redan hade samlade och vid handen; markgrefven skulle under
marschen ständigt skicka order till dessa efterkommande trupper och efter rebellernas skingrande
uppehålla sig så mycket, att han kunde förena sig med dem. Men om markgrefven ej ville låta
uppehålla sig, så kunde han med det Waldeckska regementet gä förut till konungen, och då vore
nödvändigt att uppdraga befälet öfver dessa trupper åt öfverste Israel Ridderhielm. Hertigen ville
se till, huruvida han efter inkomna underrättelser om förhållandena skulle med öfverste Taubes
regemente och Siechells kompanier följa efter de nämda. Vid ankomsten till Sandomir skulle markgrefven
notificera konungen om sin ankomst och få vidare order om sin marsch.
Öfverste Ahlefeld fick hertigens order den 18 mars att föra befälet öfver de trupper, som
Sulzbach hittills fört och med dem skynda till Warka efter markgrefven af Baden, hvilken då gått
i förväg med det Waldeckska regementet. Kommendanten i Janowiec, kapten Georg Tunden, som
skrifvit till hertigen att mellan Stecyca och Ryczywol 8,000 bönder rotat sig samman och ville
hämnas på honom, emedan han för mord afrättat en del bönder, fick s. d. denna order att se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
