Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
borgarne i Warka gjorde den genast om igen; men denna ock skulle man kastat upp. Fienden
gick på flera ställen öfver floden; markgrefven hade ej annat att göra än sätta sig vid närmaste by
norr om staden, där han tog plats vid ett pass i hopp att kunna försvara sig och uppehålla den
påträngande fienden. Här stred han tappert i 2 timmar; hans folk bragtes i oordning af den
5-dubbelt starkare fienden och led tämligen skada. Grefve Schlippenbach, hvilken dock ej anförde
något folk, kämpade ifrigt och fick hästen skjuten under sig. Det mesta var nyantaget och
oexer-ceradt folk. Trossen föll till största delen i fiendens händer; dragonerna blefvo ock lämnade i
sticket; markgrefven tvangs att retirera med dem som voro hos honom — många lämnade platsen
och gingo åt olika håll, såsom Warschau — samt begaf sig, följande konungens order att sätta sig
å någon säker ort, till det nya slottet Czersk, knappa 2 mil från Warschau. Det af trossen som
undkom räddade sig till Warschau. Czarnecki följde efter och höll svenskarne inneslutna i slottet
Czersk till den 29 på e. m., då han vid underrättelsen om konungens marsch öfver San och segern
öfver litthauerna i hast bröt upp och drog sig tillbaka till Lowicz.
Hertigen och Wrangel, som med i Warschau varande trupper hållit sig färdiga att gå ut
och förena sig med markgrefven, sände ut ett parti, hvilket dock återkom utan att medföra någon
kunskap om vare sig svenskarne eller fienden. När så markgrefvens nämda skrifvelse kom den 28
mars på dagen, gafs af Wrangel genast order till trupperna att sitta upp, och allesamman ryckte ut
till hans hjälp men för sent. På vägen då och då mötte dem af markgrefvens folk i tämlig
konfusion och berättade hvad som händt. Det var nu illa ställdt i Warschau; här fanns intet fotfolk.
Wrangel, att ej hazardera trupperna och äfven att åstadkomma förening med Radziwill, beslöt föra
dem öfver skeppsbron och ställa dem hän emot Thiergarten utanför förstaden, jämte åtskilliga stycken
och musketerare samt således invänta fienden, om han ville tränga på dem, och så stodo de hela
den dagen (28 mars), väntande förgäfves, och äfven följande dagar. Då och då framkommo de från
Warka retirerande och skingrade.
Tidigt på morgonen den 30 mars inkommo till Warschau markgrefven Fredrik och hans
bror, grefve Schlippenbach, den unge Waldeck, öfverstarne Pentz och Weyer, öfverstlöjtnant Peter
v. Kieseli med fru, Stefan Gambrotius och sekret. Philippson, de slagna trupperna samt flera fångar,
tagna från fienden. Förlusten var icke så stor som först troddes och uppgafs; den skattades inalles
till en 400 man utom trossen; olyckan bör tillskrifvas äfven andra än den som kommenderade.
Betydelsen af Warkaaflären låg förnämligast däruti, att Czarnecki undkom helskinnad med sitt folk och
fortsatte in i Stor-Polen samt att ryktena fingo näring och upprorsrörelsen ytterligare kunde tilltaga.
Markgrefvens svåger, hertigen, tillika med Karl Gustaf Wrangel godtgjorde ock det skedda jämt en månad
senare den 27 april, vid Gnesen, där de togo hämd på Czarnecki för Warka.
Redan den 29 mars hade hertigen skrifvit och dagen förut K. G. Wrangel till G. O.
Stenbock, underrättat honom om Warkaaflären och samtidigt gett honom order att med första samla
ihop sina trupper och gå på Thorn, dit generallöjtnant Muller ock var beordrad liksom nu äfven Israel
Ridderhielm från Rawa, efter han ej kunde komma till Warschau.
Den 30 mars erhöll Wrangel Karl X:s sistnämda order, men fann det svårt att verkställa
det gifna uppdraget med de till hands varande trupperna, uppländingame, de båda lifregementena,
öfverste Taubes reg. och 1 skvadron af öfverste Siechells regemente; dragoner och fotfolk funnos där
ej heller. Det befanns således illa ställdt här fortfarande. På regementena hos markgrefven var ej att
räkna numera, emedan de voro alla tämligen medfarna, dock ej värre än att de snart kunde gå
med i fält igen; ej heller visste man, hvart litthauiska armén under Sapieha tagit vägen; han hade
natten till den 30 varit ända invid förstaden Praga med en 5—6 hundra ryttare, men drefs bort af
vakten, som var tämligen stark. Wrangel väntade därför ytterligare order från konungen; äfvenså
tänkte man förstärka sig med furst Radziwills hitbeordrade trupper och så gå åt Wieprz.
Karl X passerade den 29 mars Kasimirs med sina trupper och hade i tankame att gå öfver
Weichseln mellan Kasimirs och Warschau samt in i Stor-Polen, men fortsatte sin väg med kavalleriet
och lät det öfriga infanteriet i Kasimirs embarkera på båtar och till vatten gå Weichseln utföre till
Warschau, tillsammans med det andra, efter han marscherade starkt. Palmsöndag den 30 kom han
till Wiprezfloden och skref till Sulzbach, hvilken han trodde enligt förra order ha gått med sitt
reg., Anhalts och Wrangelska reg:n uppför Bug, att stöta till honom mellan Warschau och Stecyca, likaså
till Radziwill att samla alla sina trupper och med snaraste förena sig med honom; han visste ej,
hvilka regementen som voro med markgrefven, ehuru han hade hört ryktesvis att han anfallits af
fienden och hans trupper alldeles ruinerats; han beklagade, att man ej följt hans order och med
dem blifvit stående på andra sidan Pilica, antingen i Radom eller någon annan ort, då denna olycka
ej händt. Hertig Adolf Johan urskuldade sig ock samt beklagade det skedda; han hade likväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
