Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem, helst adeln, och det berättades att 3,000 polacker visat sig där d. 2 april med flygande
fanor och att, då han som ärlig soldat mötte dem, de fråntogo honom hästar, kreatur samt
folket, som vaktade dem, och vidare annat allt hans eget och höllo orten med dess garnison
liksom blockerad, så att ej en människa kunde skickas på landet. Alla dar samlade sig
rebellerna å en ort på vägen till Pultusk och oroade det fredliga folket, sägande sig vilja samlas
så starkt som de svärmande flugorna. Wrangel skref och kunde ej annat än ålägga honom
att vidtaga nödiga anordningar mot allt detta.
Kap, IIL Kriget i Polen 16j6, Hertig Adolf Johans och K G. Wrangels öfverbefäl.
Karl X och utlandet; nya uppslag i den svenska utrikespolitiken under och i anledning af det
äfventyrliga fälttåget 1656. Kur Brandenburg. Katolikerna och påfven. England. Kejsaren och de
kejserliga sändebuden. Holland; Danmark; de politiska följderna af flottans vistelse och tulltäkten vid
Danzig 1655. Ryssland; kosackerna, Bogdan Chmielnicki. Kejsarens medlingsanbud. Furst Georg
II Rakoczy af SiebenbUrgen. — Hertig Adolf Johans och K. G. Wrangels öfverbefäl för den förenade
svenska hufvudarmén. Slaget vid Gnesen den 27 april; Wrangels förtjänst. Ett snapphaneslag vid
Kosten. Affären vid Ekzin; Wrangels andel. Lägret vid Nowi Dwor juni—juli; K. G. Wrangel.
Tre-dagars-slaget vid Warschau d. 18, 19, 20 juli.
KARL X hade under det äfventyrliga tåget ej glömt sin gemål, hvilken skulle hämtas
ut till Preussen på våren med de i Stralsund befintliga och för det ändamålet till Kalmar
hemvändande örlogsskeppen, nu reparerade. Några andra örlogsskepp jämte dessa befunnos
nödiga för den resan och medföljde äfven, när hon sen for. Karl X hade sålunda från Lowicz
före uppbrottet tillskrifvit sitt »liebes Herz» om öfverresan hennes, och från Kasimierz den 8
febr. om segern vid Golombo, samma dag han vann den, dels ock tillskrifvit andra om
anstalter för hennes resa, såsom Klas Bielkenstiema och öfverstemarskalken Wilhelm Taube att
föra drottningen till Pillau. Han ville att hon efter öfverkomsten skulle stanna i Preussen,
såsom varande där i bättre säkerhet, »intill dess detta oväder blåser undan». Lifligt kände han
bristen på sin krigsmakt i Polen och skref t. ex. den 29 febr. till H. C. Königsmarck om
uppbrottet af det värfvade folket med det första från Bremen, såsom hans reg. dragoner, hans
rytterireg. under Reitzenstein och grefve Waldemars fotfolk.
De utrikes förhållandena spelte naturligtvis mäktigt in i de skildrade inom polska,
närmast med den nye allierade kurfursten Fredrik Wilhelm af Brandenburg. De tjäna i
betydlig mån att fullständiga bilden af det stora ovädret i Polen våren 1656 och af det nyss
skildrade krigsläget under konungen samt skola för oss tjäna till utgångs- och
anknytningspunkter för de nödvändiga politiska öfversiktema å lämpliga ställen i det löljande.
Karl X bad kurfursten före aftåget från Lowicz att med första sända de enligt
fördraget lofvade 500 ryttare och 1,000 man fotfolk; och ännu den 31 jan. från samma ort sände
han rikskanslären E. Oxenstierna ett memorial angående ett nytt alliansfördrag. Kurfursten
hade i januari gjort hemställan om en deklaration, som skulle utgöra hans påminnelser till den
ene eller andre punkten i Königsbergsfördraget, samt om en off- och defensiv allians contra
quoseunque, hvilken Karl X hittills afböjt, efter den skulle under för handen varande tillstånd i
Polen uppväcka fiender i otid och nya svårigheter för det svenska väldet. Men nu sändes
rikskskanslärn fullmakt att sluta denna alliansen på följande villkor: till inbördes försvar ville
Karl X ha den och till konservation af de land, provinser och städer, som han hittills bragt
under sig i Polen och Litthauen, liksom af kurfurstens i Preussen. Härför skulle denne hålla
i fält till konungens tjänst 4,000 man; desse skulle stå i Preussen och där ha sina kvarter,
som konungen dem anvisade. I fall kurfursten ville utsträcka denna alliansen till Romerska
Riket, skulle Oxenstierna ställa målet på garantien och handhafvandet af Osnabriicksfreden,
inseglet på protestanternas seger mot katolikerna i det 30-åriga kriget, och befordran af hvad
enligt den ännu återstod outfördt, så att båda kontrahenterna enligt densamma förbundos
drifva på den s. k. exekutionen; men eljest af böja hvad som kurfursten kunde komma att
föreslå angående det tyska verket; ville han då ej handla om alliansen, hade Oxenstierna att söka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
