- Project Runeberg -  Karl X Gustafs polska krig [1655-1657] och öfvergången till det 2:dra Sundskriget /
41

(1905) [MARC] Author: Johan Levin Carlbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förmå honom att ställa en del af sitt krigsfolk, helst det till fots, åt konungens disposition
mot betalning i dennes andel af Pillautullen eller land i öfre Polen, kurfursten väl belägna.
De 1,500 man åter ville han nu ha såsom första profvet på kurfurstens vänskap enligt det
förra fördraget. Karl X, befarande att kurfursten kunde vackla i denna vänskap, ålade sin
kanslär särskildt att se till, det han ej droges åt annat håll, nämligen Polen först och främst,
Österrikes väl ock. Men sen Karl X mera insett farans hela vidd och betänkte vidare, hur
nödvändigt det var under närvarande uppresning att betrygga det eröfrade och skaffa sig
vänner, hvilkas intresse han kunde inveckla i sitt eget och hvilket spratt Fredrik Wilhelm kunde
spela honom, om han velat, skref han samma dag han vann den hittills vackraste och
skarpaste segern, den 8 febr., om att engagera honom i vidlyftigare planer och lät erbjuda honom
delar af Posen och Kalisz palatinaten mellan Warta och Schlesien, med bibehållande för
Sverige af hvad som ligger mellan denna flod och Netze samt åt Preussen till, eller ock stycken i
Litthauen som belöning, om han ville träda i vapen med Sverige. (Se kartan). Då han något
senare såg Koniecpolski och hans kvatianer vackla i sin trohet, tillskref han åter d. 12 febr.
Erik Oxenstierna att fullfölja allianstraktaten med kurfursten, förmå honom genast gå in i
Podlachien och ruinera Sapiehas armé samt framställde ett helt nytt förslag, ifall det
föregående ej skulle ha verkan. Litthauen ville Karl X ändtligen behålla för sig själf. Han föreslog
nu ett byte således, att Fredrik Wilhelm emot den delen af hans Preussen hitom floden
Passarge finge de 4 palatinaten Posen, Kalisz, Lenczica, Sieradz såsom konung af Posen, med
bibehållande åt Sverige af Netze och alla orter där bredvid på båda sidor och allt som
därifrån vetter åt Pomerellen samt ock Pillau och Memel med Nehrung fullständigt. Antalet
krigsfolk enligt alliansen borde nu bli 8,000 man att sändas till konungen och alldeles bero
af honom i hans krigsoperationer, intill dess i Polen bljfvit lugnt, hvaremot till ömsesidig hjälp
Karl X ville bispringa kurfursten vid fara i Preussen med samma antal, då Fredrik Wilhelm
hade ledningen af krigsföretagen. De kurfurstlige underhandlarne tyckte han kunde genast
komma till honom i öfre Polen. De 1,500 man enligt fördraget ville han genast ha, däraf
de 120 ryttare att genast gå med Filip af Sulzbach uppföre. Redan följande dag hade han
emellertid uttänkt ett nytt förslag i stället för bytet och tillskref rikskanslärn d. 13 febr., att
han hellre såge, om kurfursten ville tillvinna sig ett stort land, blott man kunde få honom
med i detta kriget. Fredrik Wilhelm skulle tillvälla sig och taga i ersättning områden honom
tjänligast belägna, såsom palatinatet Podolien med dess 3:e territorier Kamjeniec, Trembowla
och Laticzowice, vidare allt land mellan Goryn, Bug och Dnjester, det konungen ej genom
traktat cederade åt kossackerna af palatinatet Braclaw, ja, han skulle väl ändtligen unna
kurfursten äfven palatinatet Wolhynien utom hvad af detsamma han cederade till kosackerna; men
Fredrik Wilhelm skulle själf söka intaga Kamjeniec, hvilket var den enda ort, som allena
kunde göra motstånd. Titeln kunde bli storfurste eller konung och kurfursten härmed bli för
Karl X en förmur emot barbarerna. Karl X var mycket enträgen att Fredrik Wilhelm måtte
antaga detta förslag och att han gåfve en ansenlig hjälp. Memel, Pillau etc. skulle konungen
ha såsom enligt föregående förslag och äfven allt det öfriga Polen till sin disposition. Sen
Koniec-polskis affall skett, skref han d. 14 febr. igen till Erik Oxenstierna att »ju förr ju hellre söka
att traktera med kurfursten, att jag måtte kunna få honom genast med uti aktion». Än följde
under den fortsatta marschen ytterligare bref på bref, i hast skrifna egenhändiga, till rikskanslärn om
dessa ämnen. Denne skulle ock underhandla med staden Danzig och hade i memorialet d. 31
jan. fått föreskrifter äfven härom. Karl X kände nu lifligare än någonsin behofvet att ha
ryggen säker, hvilket ej var möjligt så länge han ej kunde lita på danzigarne, på kurfursten
och då Weyhrarne fortforo med sitt motstånd. Den 1 mars påminte han åter om traktaten med
kurfursten af Brandenburg, att denne måtte bli intresserad i Sveriges sak och dragas ifrån andra;
den 7 mars lättade han på villkoren för Danzigs underkastelse; den 8, sen han hört att Johan
Kasimir sändt en Podledoisky till kurfursten, ber han Oxenstierna att taga reda på hans värf,
öfverbjuda honom och göra kurfursten fördelaktigare anbud samt att underhandla med
Weyh-rame liksom med Danzig; d. 14 mars, efter han med all makt vill söka behålla sina
eröfrin-gar, befalles Oxenstierna anmoda kurfursten, till lättnad för de preussiska kvarteren, att också
sända de fördragsenliga 1,000 man till fots till Warschau, där de skulle få vidare order, hvar
de skulle brukas. Fredrik Wilhelm befinnes ock ha gett det löftet d. 29 mars att sända 1,500
man »af kurtoasi», ej plikt.

Katolikerna med påfven i spetsen reste sitt hufvud mot protestanterna, bl. a.
förskräckta öfver svenskames framgångar i det katolska Polen 1655, och sökte isynnerhet sen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:32:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cjlpolska/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free