54 (Karl X Gustafs polska krig [1655-1657] och öfvergången till det 2:dra Sundskriget)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

brutna landtgods — han gick i mars öfver till polackarne — i Stor-Polen och annanstädes
samt mobilier, enligt en förskrifning dat. Marienburg den io maj åt Wrangel för
200,000 rdr. Krigskommissarien Weeseman skaffade förteckning på dem och äfven folk till
deras administration. De s. k. Flatowska godsen voro de förnämsta; major Roland — nu lös
igen — var kommendant i Flatow och förestod det hela; såsom amtman i starostien Flatow
att förvalta den och godsen nämnes en Wrangels tjänsteman Valentin Spicker. En del af
lösegendomen togo Czarnecki och hans följe bort för honom. Men han fick annat i stället, till
en 8—io.ooo rdr. värde. Den 25 maj skänkte Karl X Wrangel som belöning för Exin de
af hans åt kassubiska kusten utsända skepp tagna varorna, — Johan Kasimirs tillhörigheter —
som fördes till Stralsund. Hösten 1656 erhöll han mobilierna i jesuitkollegium i Thorn, hvilka
inpackades i kistor och fördes dädan. Den 14 okt. i Frauenburg skänkte Karl X honom för gjorda
tjänster och visad trohet starostien Baldenburg i Pomerellen med allt tillhörande såsom de förra
ägarne besuttit den, byar, verk, åkrar, beten, skogar, jakt, fisken, kvarnar, byggnader,
befintlig boskap såsom hypotek för 30,000 rdr att besittas och förvaltas af Wrangel och hans
manliga arfvingar samt höjas till intraderna, men ej afträdas till annan person. Wrangels högst
betydande brefväxling dessa åren — förvarad en lång tid å Skokloster, tills den nyligen
flyttades till Stockholm — gjorde honom väl underrättad om in- och utländska förhållanden,
sär-skildt genom en mängd militära personer å krigsskådeplatserna, inom tyska riket, hos
sjömakterna och genom Magnus Dureel om naboriket Danmark. Han hade hittills ej fört något
själfständigt befäl i landtkriget i Polen, men hade spelat en framstående roll och med
utmärkelse deltagit däri, särskildt det stora slaget vid Warschau; han hade dock ej kommit till att utföra
bragder af sådan betydelse som en Wittenberg, Magnus Gabriel De la Gardie, G. O. Stenbock,
gene-ralissimus hert. Adolf Johan; uppgiften med örlogsflottan 1655 efter öfverfarten till Pommern blef ju
dock ringa, då densamma ej kom att medverka vid eröfringen af sjökanten eller kunde
vinna Danzig för den svenske konungen. Snart erhöll han med generalgu ve rnementet öfver
Pommern en själfständigare verksamhet, som under de sig utvecklande förhållandena skulle
visa honom som rätte mannen på rätt plats och iöra honom upp till de högsta ärelystnadens
mål.

* *

Grannen Danmark drog alltmer uppmärksamheten till sig och dess förehafvande
tillika med den mäktiga handelsrepubliken vid Nordsjön, Holland. Till en del för det fall att
Danmark skul’e vilja företaga något verkligt mot Sverige, begaf sig Karl X, omtalar han
själf för sitt hemmavarande råd, kort efter Warschauslaget till Preussen igen, för att vara
närmare vid handen och göra en diversion samt härifrån bekvämast ha öga på hvad Holland fö
retoge såväl som bättre möta ryssarne, hvilka brutit Stolbowa-lreden och infallit i de svenska
östersjöprovinserna. Försvaret af egna land mot anfallande fiender till lands och sjös var en
hufvuduppgift för den svenska statskonsten nu samtidigt därmed att Karl X inskränkte
området för sina eröfringsplaner i Polen. Till Preussen drogo sig kriget och krigshärarne
småningom för en tid.

Konungen själf hade från bötjan varit mycket angelägen om försvaret hemma i
Sverige emot grannen Danmark-Norge. Därom vittnar hans instr. för rikets råd d. 1 juli 1655,
däri detsamma ålades att uti allt möjligt vinnlägga sig om godt naboskap med Danmark, så
att på vår sida ej måtte gifvas tillfälle till någon ovilja eller missförstånd, då sådant kunde
undvikas; att därför tillhålla och förmana landshöfdingarne på gränserna nere i landet att de
ha ett vakande öga och noga inseende, det icke något sådant måtte förelöpa; vidare tillhålla
landshöfdingarne och hauptmännen på -gränsehusen att flitigt notera allt, hvad där och hos
grannarne passerade. Komme några klagomål från Danmark, skulle rådet upptaga dem
höfli-gen, men öfversända dem till konungen »och med vänligt svar och förtröstan sända budet
tillbaka igen;» mindre frågor fingo landshöfdingarne afgöra. Hotade verklig fara och osäkerhet
för riket, skulle genast konungen underrättas, rådplägning hållas, folket uppfordras, litet eller
mycket, en del eller alltsammans, till den ort som befanns tjänligast, antingen att gå emot
utländsk fara eller stilla inländsk oro; riksmarsken fick då taga Halland och västgötasidan väl
i akt, Lars Kagg bege sig åt Kalmar; adelns russtjänst skulle mönstras och gå med ut.
Örlogsflottan måste alltid hållas i ordning; ifall af något vidrigt från Holland eller Danmark,
skulle rådet värfva kompaniskeppen och andra skepp samt båtsmän härtill.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 18:40:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/cjlpolska/0056.html

		Karl X Gustafs polska krig [1655-1657] och öfvergången till det 2:dra Sundskriget / 54 (1905) Author: Johan Levin Carlbom Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|