- Project Runeberg -  Karl X Gustafs polska krig [1655-1657] och öfvergången till det 2:dra Sundskriget /
58

(1905) [MARC] Author: Johan Levin Carlbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kalmar och öfverlägga med Lars Kagg och till Västergötland och Halland att se till dessa
landsändars värn. Riksamiralen säg till flottans utrustning och fick bli kvar i Stockholm jämte
det öfriga rådet, som ej behöfdes annanstädes. Arvid Forbus, kommendant och chef för
mi-litien i Stockholm, fick sig anförtrodt försvaret af staden och omnejden med dess utanverk,
som nu skulle förfärdigas; särdeles på Södermalm. Då denne förde ledningen i krigskolleg.,
fick Georg Paykull föra stadens krigsmakt och det landtfolk som ditväntades. Fyra befasta
orter funnos här: Landsort, Sandhamn, Dalarön, Vaxholm. Ulfsparre begaf sig till skärgården och
skaffade ut båtsmännen, hvilka exercerades af officerare och höllos beredda till dess försvar.
Eljest var Herm. Fleming utsedd att göra det. Gustaf Banér skulle till Hörningsholm. Erik
Fleming var i Bergslagen och skaffade folk på benen, andra fingo bege sig till västra gränsen
norrut mot infall från Norge. Flerestädes, där den ordinarie militien och utskrifningen ej
räckte till, skulle man ur huse utgå. Gustaf Adolf Leijonhufvud fick sörja för Österbottens
och Finlands försvar mot ryssarne, därtill förordnad af konungen redan i jan. 1656.
Lands-höfdingarne vid sjökanten befalldes uppsätta och bevaka tyrbåkar och vårdkasar såsom i
krigstid; alla landshöfdingar hvar i sin landsort att sammankalla de 4 ständerna och be dem
i ttd vara betänkta på folk och medel till försvaret i denna öfverhängande faran och enligt
konungens ofvannämda order begära utskrifningen nu, adeln att fördubbla sin russtjänst,
prästerskapet sin bevillning och tillsätta en ryttare, borgerskapet genast utge den pålysta
kontri-butionen och allmogen genast ge råghjälpen. På sommaren höllos landskapsmötena.

Efter litet eller intet står till att tro juten, skref konungen hem till rådet irån Nowi
Dwor d. 17 juli, så skulle man där hemma hålla sig på allt tall färdiga och i beredskap och
ej vänta på att han först kommer med armén på gränsen eller måhända intränger i landet,
utan i tid samla ihop folket under riksmarsken Gustaf Horns ledning och med hjälp af de
andra hemmavarande generaler göra anstalter till dess underhåll, skaffa proviant och använda
kronans redaste medel af tull och andra intrader och räntor till rikets försvar och säkerhet.
Instruktionen innehöll för öfrigt flera föreskrifter om försvaret i de olika landsändarna, bl. a. om
goda kommendanter i fästningarna, särskildt på gränserna, om kusterna, att sund och orter
förpålas i skären, där skepp utom rätta farleden kunde löpa, skansar anlades å lämpliga
platser vid de stora farlederna och försågos med järnstyqken, hvarpå allmogen tillhölies att
bevaka dem och därifrån skada och oroa fienden, att den samma fick officerare kunniga härför;
vidare om öfverbefälet samt att en generalkommissarie i kammarkollegium tillsattes, att Erik
Stenbock blir guvernör i Halland; angående flottan föreskrefs, att den ej måtte utlöpa i sin
helhet utan uttryckliga order från konungen; och ändtligen tillses skulle, att ingen af de svenska
undersåtarne lockades eller lopp öfver till fienden.

Riksmarsken Gustaf Horn var på försommaren i Göteborg och mönstrade garnisonerna
och krigsfolket på landet, besåg orternas tillstånd och förordnade Älfsborgs regementes
hemmavarande soldater dit på arbete; häraf voro vid midten af juni 100 man ankomna till
Kyrko-gårdsholmen och 120 till Ryssåsen; dessa jämte garnisonsfolket arbetade dagligen på
fästningsverken. Det fanns dock för litet folk till denna vidlyftiga ortens försvar och desse halfbyggda
skansars besättning, om något fientligt påkomme. Af Älfsborgs och Skaraborgs-Dals
fotknektar voro, sen medio juni, å Kyrkogårdsholmen 200 man, på slottet, Ryssåsen, Vänersborg,
Gull-berg, Billingen en 100 man, i staden Göteborg, med de sjuka, 460 man, och hemma i länen
voro af båda skvadronerna en 200 man. I början af juli voro 6 af stadens skepp hemkomna
med salt, hvaraf en del skulle föras till Jönköpings besättning, och de öfriga väntades; af
desse var meningen bilda en liten flotta till ortens försvar från sjösidan. I midten af aug.
kom-mo 4 komp. värmländingar, hvilka gjorde danskarne många tankar. En Ribbings utskickade
återkom från Norge och berättade, att allt var så lugnt, att man i Bohuslän och gränserna
uppåt helst önskade fortfarande fred, men undrade öfver att ä svenska sidan man rustade
så mycket.

Axel Lillie, som förestod Halland, var hindrad af sjuklighet att sköta hvad som
behöfdes nu och begärde entledigande. Andra personer förordnades så länge att se till försvaret
här jämte Lillie, såsom Börje Nilsson Drakenberg i Halmstad; senare på hösten kom den nye
guvernören Erik Stenbock. I början af aug. voro 4 komp. fotf. och 1 komp. rytteri ankomna
till Halmstad till den förutvarande vanliga garnisonen. Georg Sparre i Kalmar län höll enligt
rådets befallning >ett vakande öga på den orten emot en och annan oförmodelig
händelse, särdeles af den holländska flottan», gjorde anstalter ock på Öland och kusten nere vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:32:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cjlpolska/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free