Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nyss anländ till Stade. Konrad Mardefelt befullmäktigades d. 6 febr. 1657 att vara guvernör
i Wismar och framfor allt se till fortifikationerna; i början af april var han nyss anländ dit.
Öfverstelöjtnant Erik Walentinsson blef d. 10 febr. kommendant i Warnemtinde skans; H. v.
Bttlow blef d. 17 sept. 1656 kommendant i Thorn efter Mardefelt. Erik Stenbock kom på
hösten som guvernör till Halland. Med döden afgingo, utom riksamiralen Oxenstierna,
riks-kansläm Erik Oxenstierna i Preussen d. 23 okt. 1656 och fick ingen efterträdare,
fältmarskalken Gustaf Adolf Lewenhaupt i Finland d. 29 nov, amiralen Martin Thijssen Anckarhielm i
Göteborg d. 21 mars 1657, riksrådet Jttrgen Paykull d. 1 febr. 1657; amiralen Åke Hansson
Ulfsparre var för sjukdom ur tjänstgöring den sista tiden af sitt lif (f 27 juli 1657). Också
säger sig konungen, febr. 1657, vara numera »destituerad på kapable sujetter» och i okt. 1656
efter rikskansläms död, att han hade ingen hos sig som kunde gripa honom under armame.
Per Brahe skref från Skara d. 10 maj 1657, s. d. som riksmarsken Gustaf Horn dog här,
till Karl X och beklagade, att så många af de framstående och dugande männen nu i eu hast
bortfallit. Filip af Sulzbach blef d. 10 nov. 1656 generallöjtnant, s. d. C. D. v. Dohna och
Jak. Kas. De la Gardie generallöjtnanter till fot, Henrik Horn generallöjtnant till häst. Klas
Tott hade d. 17 aug. ock blifvit generallöjtnant och Israel Ridderhielm s. d. befullmäktigats
som generalmajor, men blef tatarernas fånge liksom flere andra i slaget vid Lyk i sept. Furst
Radziwill drog sig efter den olyckan, nedstämd, ur Karl X:s tjänst. Erik Dahlberg hade
begynt sin lysande bana, fick d. 24 sept. fullmakt som generalkvartersmästarelöjtnant; öfversten
vid Skaraborgs reg. Johan Nairn dog vid denna tid och efterträddes af Johan Hård.
Thomas Gerfelt blef kommendant i Stralsund d. 24 sept. Dan. v. Arentsen blef generalmajor
till häst d. 8 jan. 1657, Fabian Berndes likaså och hertig Frans Erdtmann generalmajor till
fot. Gustaf Horn Evertsson fick d. 23 jan. ledningen af den finska militien efter Lewenhaupt,
och d. 31 jan. är kallelse daterad för Erik Gyllenstierna att vara generalguvernör i Finland
och angränsande provinser, men den »gick intet af». Karl v. Scheiding blef vid samma tid
landshöfding i Kexholms län, major Scheldon öfverstelöjtnant i hans ställe. Axel Lillie
kallades d. 20 febr. att vara fältmarskalk samt fick samma dag fullmakten med uppgift särskildt
att bistå riksmarsken i Sverige; och Erik Stenbock kallades d. 4 mars att vara rikstygmästare,
krigsråd och general af artilleriet. Vid s. t., d. 11 mars, blef artilleri öfversten Gust.
Oxenstierna generalmajor till fot hemma och skulle ha det första lediga fotreg., Friedrich v. Rappe
fick fullmakt d. 26 jan. att bli Karl X:s råd med lön på stat. Markgrefven Fredrik af Baden
reste genom Pommern hem till sitt land igen; hertig Adolf Johan återkom från sin holländska
rekreationsresa och öfvertog i mars generaldirektionen öfver de preussiska landen så i civila
som militära ärenden. Jakob Kasimir De la Gardie, något skämtsam, skrifver från Preussen
litet om intriger och privata förhållanden vid hofvet: »penningar veta vi intet här, hvad det
är, och lifsmedlen falla också så knappa, så att man inte vet, hvaraf man skall lefva». I okt.
berättar han, att Karl Måres (Lewenhaupt) hade rest att gifta sig och att han väl ej mer återkommer till
armén; men Lasse Linde var kvar. Ötverste Berent Taube, nyss anländ från Pommern, skulle
resa till Livland. Själf hade han, medan Dohna var sjuk, på sommaren en tid varit såsom
generalmajor under G. O. Stenbocks konduit, hvilken »är en önskelig hjärtans kavaljer och
kommenderar med stor douceur;» han var ock i fullständigt godt förstånd med konungen.
Om rikskanslärn däremot yttrar han d. 1 juni, att denne ej var fullt belåten, emedan Karl X
expedierade många offentliga saker, som han ej visste af; herr Rosenhane sades ock göra sig
bekymmer däröfver. »Gösta Kurck har fått väskötana och grinar mycket åt, det andra hafva
blifvit generalmajorer», nämligen bröderna Krister och Bengt Horn, hvilka skulle resa, den
förre som var guvernör i Riga, till Finland och vara under Gust. Horn Evertsson, den senare
till Rewal och vara i Bengt Skyttes ställe. I Marienburg, där konungen då uppehöll sig, var
eljest ett stort sällskap af furstar, ambassadörer och sändebud; bland de senare nämner han
främst »vår redeliga D’Avaugour». Generalen Ro. Douglas blef fältmarskalk löjnant vid d. 13 juli
1656, då Karl X tänkte sända honom till Livland med folk. Om Filip af Sulzbach yttrar Linde
en gång i början af året: »Den herrn agerar så vackert sin person, så det är en lust åt; han har
gjort sina dispositioner mycket väl». K. G. Wrangel stod högt i gunst hos Karl X. Men hos en del
af de mest framstående var han nog ej alldeles gouterad. Jak. Kas. De la Gardie skrifver till sin
bror Magnus Gabriel d. 27 okt. med anledning af hans förordnande till dennes hjälp i Livland
mot ryssarne, att han ej visste, hvad K. G. Wrangel hade att göra i Riga, och ber brodern
låta honom märka det; kommer han dit, så vore hvad Magnus Gabriel De la Gardies ovänner
härigenom söka anhänga honom, värre än allt annat. Skjortan är en närmare än kläderna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
