- Project Runeberg -  Karl X Gustafs polska krig [1655-1657] och öfvergången till det 2:dra Sundskriget /
70

(1905) [MARC] Author: Johan Levin Carlbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kap. V. Krigsanstalterna mot Danmark å den tyska sidan. Karl Gustaf Wrangd.

Den politiska taflan. K. G. Wrangds verksamhet i Pommern, Wismar och Bremen 1656—57;
befästningarna. Olika anfallsplaner, som Danmark f&rmodades följa i det väntade kriget med Sverige. Karl Xis
forsvarsplaner häremot. K. G. Wrängels andel ifrån den tyska sidan. Hans krigsifver. En krigslist af Karl
X att möjligen locka danskame Ull ruptur å den tyska sidan.

jl^ÖRBEREDELSERNA till det danska kriget, hvilket som en hotande nederbörd sväfvat i
luf-ten alltsen tronskiftet i Sverige, fortgingo parallelt å båda sidorna intill utbrottet i juni 1657.
Dan-skårne sökte allianser och stöd hos främmande makter för anfall, synnerligast hos kejsaren,
äfven Ryssland, Polen och kurfursten af Brandenburg; Holland blef ej att påräkna ännu för en tid annat än
vid försvar. Sedan konung Fredrik III och hans råd i sept. och dec. 1656 öfverlagt och bytt
tankar om krig med Sverige, blefvo ständerna den 1 jan. 1657 kallade till att yttra sig i frågan och
bevilja medel. Mötet i Odense vid slutet af febr. var utmärkt af en krigisk stämning, hvilken för
öfrigt härskade i hela danska riket, hos hög och låg. Konung Fredrik III gick i spetsen, men
rådet var deladt. Den reassumerade traktaten om förbund och vänskap med Sverige i Köpenhamn,
hvilken nu fick någon fart, begagnades af danskarne till att draga ut på tiden, medan de rustade
och gjorde sig färdiga, och urartade under framdragandet af ömsesidiga gravamina eller brott mot
föregående fördrag samt ersättning därför, ifrån midten af febr. trots medlarens alla ansträngningar
till ett krig med pennan, föregångare till det blodiga; och det visade sig nu, att hvardera genom
eller i nära sammanhang med detta ifrågasatta svensk-danska förbundet innerst åsyftade att skaffa
sig förbundna och garanter emot den andre. Hvad Fredrik III och hans anhängare så inom som
utom rådet traktade efter med detta kriget, var återbekommande af det 1645 förlorade, Halland,
Jämtland och Härjedalen, samt Bremen-Verden, och för öfrigt att få ifrån Sverige Pommern samt hvad
senast svenskame intagit i Polen och Preussen, och om möjligt äfven Livland, vidare Danmarks förra
inflytande i Sundet återställdt och med allt detta dess öfvervägande dominium i Östersjön; d. v. s.
bringa Sverige ner till dess förra nivå såsom den mindre brodern i norden. Samtidigt härmed var
det meningen, att Fredrik III skulle på rådets bekostnad öka sin kungliga makt.

Karl X uppfordrade sitt råd åtskilliga gånger mest under året 1656, att öfverlägga i frågan,
om ej skäl vore att förekomma Danmark och först anfalla detsamma med krig eller möjligtvis vänta
första strecket därifrån och under tiden hålla sig i positur på bästa möjliga sättet så till lands som
sjös samt fick härpå dess mogna råd och betänkande; men då detta samtliga gånger var,
beträffande det förra alternativet, anfallet, i första hand afstyrkande, så valde han det senare och beslöt sig
för att vänta och upptaga ett försvarskrig med Danmark, helst sen, kort efter mediet af jan. 1657,hanfått
kunskap om att furst Rakoczy af Siebenbiirgen, med hvilken han i dec. slutit ett förbund, brutit med en
ansenlig hop krigsfolk in i Polen och kom tågande till hans möte, och helst han ville undvika ge Holland i
kraft af försvarsförbund med Danmark anledning att bistå det. I stället ville han naturligtvis behålla
Holland på sin sida som garant af Brömsebrofreden, hvilket ock Frankrike var; Tysklands ständer
och kejsaren åter påräknade han som sina garanter mot Danmark vid anfall på Sveriges tyska
besittningar. Med England och dess protektor, sin gamle vän, sökte han snart förbund igen, men
först och sist subsidier, folk och skepp, en hel örlogsflotta.

Hvart kunde för Sverige detta försvarskrig med Danmark föra? Om Karl X segrade —
lysande — hvad ersättning för de glimrande utsikterna till vinst, som han lämnade i Polen och
Preussen, Ryssland, Romerska Riket och från kejsaren, då han, den öfvade krigarkonungen med sin
segervana armé gick till Bältena och Sundet, på den väg Torstensson gick, då Axel Oxenstierna
främst ledde våra öden och liksom drottning Kristina uppgjorde förslag att med Holland dela hela
Danmark, då den svenska örlogsflottan under Klas Fleming först och Kari Gustaf Wrangei sen samt
bisprungen af Louis de Geers eskader under Martin Thijsen Anckarhielm så väsentligt bidrog till freden i
Brömsebro 1645? Stycken af Danmark, så att Sunden blefvo Sveriges, och stora stycken af Norge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:32:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cjlpolska/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free