Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vinsernä (se härom vidare i bihctng), säger han i jan. och d. 22 febr., hade han låtit här anställa en
krigsmakt, som skulle bli tillsammans 13020 gemena till häst, fot och dragoner, nämligen 7920 i
Pommern (17201, häst, 4200 fot, 2000 dragoner) och 5100 i Bremen, (hvaraf 2000 gemena skulle gå i falt).
K. G. Wrangels vistelse i Bremen blef långvarigare än konungen tänkt, nämligen
månaderna febr., mars, april 1657, och kunde icke undgå att hos grannarne väcka misstankar och
farhågor. Burchard Muller var förordnad att under tiden ha tillsynen vid garnisonerna i Pommern.
Wrangel reste från den ena orten till den andra och besiktigade befästningarna samt skulle
för öfrigt ha ett vakande öga på allt i Bremen och Verden. Dels behöfdes reparationer, dels
uppförande af nya verk; och folk behöfdes att besätta de förra som de senare. Han delgaf detta för
regeringen i Bremen, att den måtte skaffa nödiga medel och att det ena som det andra med första
måtte kunna sättas i verket.
Stade vid Schwinge, biflod till Elbe, var en viktig ort och finge ej lämnas obesatt, på det
kommunikationslinien med Elbe måtte vederbörligen upprätthållas och vid behof man säkrare måtte
kunna fatta posto där. Ett nytt verk behöfde anläggas vor der Schwinge. Vid mynningen af Oste
i Elbe var förhållandet detsamma; här måste vara väl sörjdt bl. a. för öfverförseln öfver älfven.
Snart voro ock de nya verken vid Oste och Stade vor der Schwinge under arbete. Å Krautsand,
nedanför Stade utmed Elben, måste framför allt tillses, att danskarne ej intogo det och fattade posto
där. Hitåt troddes deras första slag bli riktadt. Wrangel reste ock hit och stack af en skans för att
vid behof göra den färdig.
Brist var här i Bremen ock på gevär och andra k rigs förnödenheter; men sen Wrangel
erhållit befallningen att skaffa ett artilleri, var han därmed genast i verket samt engagerade en
öfverst-löjtnant för ändamålet. Det värsta var, att det ännu saknades tillräckligt med folk att ställa emot
danskarne, om de skulle komma; ty de svenska värfningarna — i Tyskland rundtomkring — gingo
sakta men danskarnes fort, så att de hindrade våra, i synnerhet dem af fotfolk; och därtill lär hertigen
af Lauenburg vid lifsstraff förbjudit sina undersåtar att inrullera sig i främmande krigstjänst; likaså
gref-ven af Oldenburg. Och från de befintliga svenska garnisonerna rymde folk, isynnerhet af tyska nationen.
En omsorg för Wrangel blef således att på ett eller annat sätt hålla krigsmakten här vid
den numerär, som under de närvarande förhållandena behöfdes. Till en början föreslog han därför,
att inga värfningar af rytteri måtte förekomma, blott af fotfolk hvarmed garnisonerna skulle förses.
Därmed vunnes lättare invånarnes tillgifvenhet och underlättades värfningarna af fotfolk för hertig
Frans Erdtmann, den yngre grefve Königsmarck, Volckman, öfverste Schmidt och af öfverste Durings
4 komp:r. Wrangel hade konungens order att hjälpa till vid värfningarna. Han föreslog vidare,
att de härvarande engelska knektarne användes å annat håll, ty här var man ej säker på dem;
de gjorde ej annat än ondt samt stulo sig bort och lupo mest till Gliickstadt. Snart kom ock konungens
order, att så snart genom värfning bekommits folk nog att besätta fästningarna, skottarne fingo bege
sig till Pommern och därifrån jämte M. G. Dela Gardies lifkompani, hvilket i slutet af sistlidne dec.
strandade vid Stralsund, öfverföras till Livland. Öfverste Vavassour talte med Wrangel och utföste
sig, därest han erhölle tillräckligt penningar, att skaffa en 4000 knektar från England. Han var
en gammal duktig officer och stod mycket väl hos general Lambert. Residenten MUller kapitulerade
med honom att inom kort här lefverera 2000 knektar; sen for han tillbaka, men föll på våren i
spanioremas händer och fördes till Ostende. Han kom senare loss, hopbragte något folk i England
och törde det till Bremen i dec. 1657, men något sent.
Då Wrangel stod på väg att lämna Bremen, hade han, enligt hvad han själf säger, gjort
alla möjliga anstalter till försvar och motvärn; garnisonerna voro tämligen väl besatta och de
anlagda defensionsverken äfven i godt skick. Han önskade att, såsom ryktet sade, ett hufvudanfall
och det första skedde mot detta hertigdömet, emedan man då finge bättre tillfälle att bekriga danskarne
i deras eget land och skilja deras stridskrafter. För öfrigt trodde han dem naturligen ock företaga
något mot själfva Sverige, så snart deras folk blefve fördigt. Tjugofem danska örlogsskepp hade
han hört utrustas i Köpenhamn för att gå ut i Östersjön. Från Köpenhamn sändes, säges det, i slutet
af mars några skepp till Elbe, fast motvind tvang dem att återvända; de beordrades då igen alt gå ut,
konvojera engelska skepp och sen gå till Elbe, se till här — under samverkan med And. Bille —.
att intet krigsfolk öfversattes från Bremen till furstendömena utan till konung Fredriks tjänst, att
därför kryssa fram och tillbaka å Elbe längs Ditmarschen, och hindra fientliga fästningsverks anläggande,
med hjälp af soldater från Gliickstadt. Också observerades af de svenska myndigheterna danska
skepp på Elbe i april och maj; äfven voro sådana vid Weser. K. G. Wrangel begärde redan i
början af febr., att vid första öppet vatten några små örlogsskepp sändes till pommerska kusten att
brukas till att hålla kusten ren från kapare och till expeditioner m. m.; men inga funnos att tillgå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
