Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ansågs kunna draga den holländske ambassadören Konrad v. Beuningen — den kände ifrige
svenskhataren — och hans medkolleger på vår sida, därest han häri finge bistånd af någon därjämte
och erhölle nödiga medel för ändamålet. Till marsken, som fått bestyret med denna affären,
skref han d. 27 febr. att ju förr ju hellre värfva en skvadron till fots att brukas till hufvudstadens
försvar, att regementena i Sverige borde stärkas till manskap, kompanierna helst redigeras till 100
man eller något däröfver för att bättre kunna brukas i fält, då så behöfdes, men de öfriga
utkommenderas på fästningarna och däremot lika många dädan uttagas i stället, att brukas i fält, och
goda officerare anställas; och ytterligare den 28 febr. att i tid inrätta magasin, särskildt, utom i
Kalmar och Göteborg, också i Linköping och Halmstad, hvarur i nödfall, därest någon armé skulle
uppehålla sig i nejden, densamma kunde förses med nödtorft, samt söka förmå allmogen till någon
extra ordinarie gärd därför och föra sina viktualier isynnerhet spannmål till bemäite orter; äfven
Vänersborg borde vederbörligen förses med nödtorft, att detsamma, där så omträngde, kunde
därmed hjälpa ej blott sig utan ock kringliggande omnejd; Kalmar skulle fortificeras. Vid medio mars
gaf marsken order att draga de regementen, som lågo vid gränserna, bättre in mot fästningarna,
emedan folket tubbades och lockades att gå öfver till fienden.
Till riksrådet hemma i Sverige gaf Karl X den 23 jan. 1657 åter uppmaning att hålla sig på
god vakt, så att danskarne ej komme dem oförseendes på halsen, men om de blefvo stilla, att man
å vår sida intet gjorde och antoge mot Danmark utan vidare order. Den 5 febr. underrättade
Karl X rådet om, att han hemsänder ett antal officerare att brukas vid regementena, inalles 32,
däribland öfverstelöjtnant Wellam Nisbeth af Upplands fotreg., några af Johan Hårds eller
Skaraborgs reg., af Östgöta, af Södermanlands, däribland själfve öfverste Krister Svinhufvud, vidare af
Scheidings skvadron och Gerfelts reg. I mars fick Gust. Banér order att resa hem och vara öfverste
för adelns russtjänst. Och åter under senare delen af febr. gaf han order att hålla ögonen på Danmark
och de norska gränserna, hålla krigsmakten till lands och vatten färdig, ej dock ge Danmark orsak
till fredsbrott. Konungen höll betänkligt för Hollands skull att dela ut första slaget. Han nämde
om de fall han specificerat i skrifvelsen till Wrangel och anbefallde rådet i Sverige att l:o, ifall
danskarne gingo med sin krigsmakt emot riket, vare sig fasta landet eller provinserna och öarna,
eller attackerade örlogsflottan i sjön, och 2:o ifall de brukade någon fientlighet emot Sveriges tyska
provinser eller 3 :o eggade storfursten i Ryssland emot oss på en eller annan ort, då å sin sida göra
detsamma och föra kriget mot Danmark såsom kringsresonen före stafvade. Med nästa post lofvade
han ett utförligare memorial.
Den 14 febr. skref sekr. Rosenberg, att rådet flera gånger haft sammanträden om
krigs-frågan med Danmark och sökt enas om ett beslut att öfversända till konungen angående sättet att
rekrytera det förra krigsfolket och uppbringa mer emot danskarne, att skaffa pengar o. a. samt att
en af riksrådet skulle därmed begifva sig till Polen och äfven muntligen ge berättelse om allt för att
sen erhålla fullständiga order; men det förslaget förföll, sen Karl X:s sista skrifvelse anländt.
Rådssammanträdena i Stockholm fortforo med öfverläggningar om, hvad som hörde till försvaret, numera mest
om skansarne i riket; fram på sommaren, då mötena vordo talrikare, taltes hufvudsakligen om flottan och
dess besättning samt om Ölands försvar, äfven om utsändande af kapare. Man kan i allmänhet
säga, att hvad som påbörjades 1656, det fortsattes under år 1657, och hvad som under det förstnämda
året af rådet eller kollegierna beslutits eller befallts, men ej hunnit fullbordas, det utfördes nu. Man
hade i det stora hela planen som detaljerna uppgjorda; föga nytt kom därför fram 1657. Helt
visst blir det krig med Danmark, skref rådet d. 27 febr. och gaf konungen en utförlig tablå öfver
krigsmakten till häst och fot. Annat hade ej varit att göra än att förse garnisonerna i fästningarna,
hvilket skedde på 1 år, och sen söka formera en liten corps d’armé under Gustaf Banérs ledning
i Värmland emot norska gränsen af en del Upplands rytteri, bergslagens hemmavarande knektar och
värmländska fotfolket, som därför blef kvar i landet, att sålunda afvärja fienden, om han sökte
bryta in på den sidan, och hindra hans anslag på bergslagen, som man trodde han hade i sinnet
att ruinera. Arvid Forbus påtänktes att taga sig an verket på smålandssidan och vid Kalmar efter
Pajkull. Själfva armén tänkte man sätta på någon lämplig ort nere i landet, därifrån man kunde
ha öga både på den norska och skånska sidan och bekvämast komma dit, hvarest fienden förnams
utveckla sin största makt samt i tid hindra honom. Man hade talt med kammarkollegium om
inrättande af nödiga magasin så där som flerstädes för krigsmaktens underhåll. Riksmarsken föreslog
Erik Stenbock att brukas till hans hjälp. Till generalkommissarie föreslog rådet Klas Stiemsköld
samt anskaffande af ett antal dragoner medelst värfning. Rådet lät genom landshöfdingarne
uppteckna allmogen i provinserna vid gränsen och indela den i kompanier och gaf den öfverofficerare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
