- Project Runeberg -  Karl X Gustafs polska krig [1655-1657] och öfvergången till det 2:dra Sundskriget /
82

(1905) [MARC] Author: Johan Levin Carlbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det mesta förd ig; likaså arbetades på skansen utanför Södermalm; men den nye skansen i Jämtland,
An-dersö, var ej än bragt i fullständigt skick, för den var så stor. Arbetet där hade något legat nere, och i
stället arbetades med makt på den gamla skansen, Erösö. Fästningsverket vid Slite blef öfvergifvet, då
ryktet kom om danskarnes inlöpande i Östersjön, men folket indrogs på slottet. Kalmar befann sig,
enligt rapport d. 15 ang., tämligen i forsvarsskick. wHvad på en och annan ort vid sjökanten behöfde
botas och bättras, är ej försummadt, utan med högsta möjlighet iakttaget.u Magasin inrättades i Kalmar,
Jönköping, Halmstad, Göteborg. Med allmogen i rikets alla provinser underhandlades genomkommissarier
om ditfö rande af spannmål och viktualier. Man lade an på ett starkt gräns- och kust forsvar- —

Rådets och konungens tankar möttes, fast icke i allt. Den 6 mars skref Karl X det
lof-vade memorialet i Graudenz och afsände, hvilket den 2 april var rådet i handom, jämt 20 dagar
senare än det föregående, som framkom d. 13 mars. Det innehöll bl. a. order om fästningarna på
norska och danska gränserna såsom förut, hvilka han hoppades väl nu voro i verk satta.

Till desto kraftigare försvar mot Danmark skulle Per Brahe, så vidt han för ledningen af
rådsöfverläggningarna skull kunde komma ifrån Stockholm, bege sig till Jönköping och låta sig den
ortens samt landets där nere och gränsernas vid Markaryd försvar vara angeläget; riksmarsken fick
ledningen af försvaret i Västergötland och Halland för att vara så mycket närmare och kunna ge
akt på danskarnes förehafvande samt, där de något fientligt begynte, draga folket och alla trupper,
som icke voro enligt öfversända listor bestämda på andra orter, tillsammans och formera ett corpo
och sätta sig med armén på någon bekväm ort till motstånd och aktion mot all fientlighet såväl
ur Danmark som Norge. Som Lars Kagg var sjuk, skulle Axel Lillie taga på sig försvaret af
Kalmar och Smålandsgränserna på den sidan och med sig förena någon att vara kommendant i Kalmar
samt ock drifva arbetet på fortifikationen där. I Göteborg var riksrådet Per Ribbing guvernör,
hvilken ock skulle ha ett vakande öga på västgötagränserna mot Danmark och Norge på den sidan, och
kunde han till hjälp adjungera med sig öfverste Bengt Lilliehöök att vara där såsom kommendant
öfver garnisonenrna i fästningarna. I Vänersborg kunde Harald Stake eller Johan Stake agera till
att afvärja fientliga invasioner på de orterna. I Halmstad och Halland kunde åt Erik Stenbock ges
till hjälp såsom kommendant antingen öfverste Böije Nilsson Drakenberg eller Johan Hård. I Värmland
och uppföre vid norska gränserna med Bergslagen och Dalarne skulle krigsledningen handhafvas af
grefve Gustaf Oxenstierna, hvilken nu för den skull ock reste hem till Sverige; presidenten i
bergskollegium, Erik Fleming, och landshöfdingarne på de orterna skulle mana allmogen att låta se sig
villiga till att göra fienden värn och motstånd, där så omträngde och han ville intränga på de
orterna. Oxenstierna till hjälp kunde adjungeras öfverste Wellam Philp och några goda officerare.
Gi^fve Johan Oxenstierna måste tillika med allmogen vakta och försvara gränserna till det honom
anförtrodda landshöfdingedöme, Västerbottens län. Åt Arvid Forbus uppdrogs försvaret af
Stockholm och kringliggande orter. Någon af amiralerna måste städse visitera Upplands och
Södermanlands skärgårdar samt hålla allmogen till idesam vakt. Till östgötaskärgårdens försvar måste någon
adjungeras landshöfdingen, såsom i sista danska fejden, att ha uppsikt. Generallöjtnanten af
kavalleriet Henrik Horn affardades nu hemåt och Gösta Banér Persson skulle kommendera så som
generallöjtnant af kavalleriet. Harald Stake och Per Andersson Linderoth blefvo generalmajorer till
* häst. Vaxholm skulle göras färdigt, verket i Dalarne fortsättas och fullfärdigas. I Finland mot
Ryssland voro generalguvernören Gustaf Horn Evertsson personer tillordnade för Ingermanlands och
Kexholms läns försvar; guvernören i Ingermanland var förre guvernören i Riga, Krister Horn.
Landshöfdingarne öfverallt måste ha ett vakande öga isynnerhet på skären och gränserna, fästningarna
väl förses och magasin inrättas öfverallt. Skeppsflottan måste af Bielkenstierna tagas uti akt, väl
provianteras och förses och båtsfolk i tid sammankallas. Efter riksamiralens död och under
Ulf-sparres sjukdom var han den främsta auktoriteten hemma på sjömaktens område. Konungen höll
för rådligast, att örlogsflottan var tillsammans och icke utlöpte, och att man ej lät det ankomma på
någon sjökombatt; att allenast gå och hålla sjön ren med en hel flotta utan att företaga något visst
ansåg han falla alltför kostsamt, emedan sådant med en god del mindre kunde förrättas. Om
Danmark bröte löst, hade man således att angripa saken till rikets försvar.

I en ny skrifvelse den 11 mars anbefallde konungen arméns förstärkning, så att man
kunde gå in i fiendens land och förlägga sedes belli dit samt där agera. Att gå allt defensive var
svårt för de svenska provinserna, och han önskade att utskrifningen nu så mycket hastigare måtte
företagas. Till Norrland fick Erik Sparre i stället för Axel Sparre resa; till generalkommissarie
blef af rådet Klas Stiernsköld antagen.

Ständerna öfverallt måste naturligtvis anlitas för att bevilja det folk och de penningar, som
behöfdes, och man tog nu som 1656 sin tillflykt till landskapsmöten. Konungen gaf befallning
härom i febr. — för Finlands vidkommande till Gustaf Horn Evertsson —, och rådet utsände till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:32:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cjlpolska/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free