- Project Runeberg -  Karl X Gustafs polska krig [1655-1657] och öfvergången till det 2:dra Sundskriget /
95

(1905) [MARC] Author: Johan Levin Carlbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af Wallfisch skattade han fordra en kostnad af 22,000 rdr, men då var det blott de 5 bollverken med
kortiner ocli danker. Ändå återstodo grafven och konterskarpen, hvilken senare måste bli så hög, att
grafven ej fylldes med sand vid hög sjo. Emellertid felades folk till arbetet liksom materialier och
redskap. K. G-. Wrangel skattade i sitt förslag d. 18 mars reparationskostnaderna af Wallfisch till 18,456 rdr.
häri dock ej inberäknade kostnaderna för broar och boningshus eller en del arbete, utfördt af soldaterna på
platsen. Han ingaf samtidigt ett förslag, hur Wismarska hamnen kunde väl försäkras. Arbetena på
samtliga befästningarna i Pommern, Wismar, Bremen fortsattes efter danska krigets början, året 1657 ut.

Finland och Östersjöprovinserna, försvaret mot Ryssland: Fästningarna öfverallt voro mycket
förfallna och ed rätt tillsedda på 80 år. De viktigaste voro Kiga, Rewal, Dorpt, Pemau samt Nöteborg och
Kexholm. På våren 1656 väntades ryssarne när som helst anfalla, och här arbetades då hela tiden ifrigt
på försvaret emot dem. Generalguvernören M. G. De la Gardie skref d. 22 april, att som Kiga var
hjärtat och kronan af Livland, så skulle han söka i allt som ske kunde väl försäkra den orten, samt gaf
förslag att reparera fästningarna och förse dem väl, såsom Narwa, Iwangorod, Nöteborg, hvilka voro
förfallna, äfvenså taga Rewal och Dorpt väl i akt, till hvilken sistnämnda ort han redan hade sändt personer
att reparera; vidare ville han bilda en corps volant att ha vid gränsen. Han hoppades rädda de
förnämsta orterna, ehuru de för tillfället voro för svagt besatta med folk; “men sälfva landet att befria från en
total ruin är omöjligt44. Ryssen var för talrik, att man på öppna fältet kunde göra honom något
motstånd och rädda landet. Zaren hade genom en envoyé hos hertigen af Kurland hotat att läggahela
landet Livland i aska och göra det till en ödemark på 60 mil nära gränsen samt bortföra allt folket. De la
Gardie ville äfven söka betaga ryssarne fördelen af Diinafloden och göra försänkningar på fiera orter
hvilka dock sen skulle upptagas. Han lät redan något tidigare arbeta på att färdiggöra
retrenchement-verken utanför staden Riga för att afhålla fienden, hvilken förmodades först och främst ha för af sikt att
bemäktiga sig Diina och närma sig denna ort; i maj fördes 600 f&ngna rebeller från Samogitien hit och
fingo hjälpa till att skansa. 1 maj utgingo också befallningar om de öfriga fästningarnas reparation och
han lät särskildt personer resa till alla vid Duna belägna fästningar och skansar och anordna batterier till
försvar mot ryssarne; försänkningar gjordes vid några af dem uppåt floden att förhindra sjöfarten. Men
De la Gardie led brist på medel och på fotfolk att besätta garnisonerna, hvilka voro mycket för svaga.
Bristen på fotfolk berodde däipå, att han vid aftåget i början af året från Preussen lämnade kvar
allt sitt medförda fotfolk utom Nils Bååts reg. österbottningarne, hvilket nu därtill var mycket
afsigkom-met; och penningbristen åter hindrade värfningärna. Han behöfde alltså bra förstärkning af krigsfolk
utifrån. Ringa manskap fanns också i Finland, för hvilket De la Gardie fruktade fara af ryssarne. I
Rewal var i komp. i garnisonen, men det var for klent att förbättra vallame. I början af juni sändes
Bååts 6 kr dit. En viktig ort i Livland var Ewst skans, den kommendanten Wolter v. der Pahlen
arbetade sen april på att befästa. Han gjorde ett godt arbete och förfärdigade en konterskarp, hög som ett
bröstverk; hela yerket var i slutet af juni fullt betäckt och tjänade godt till försvar, Öfverste Georg v.
Schwengeln rådde honom i början af juli att pallissadera utantill liksom ock göra en mina öfver floden
Ewst under berget. Han hade ock begynt göra försänkningar här i Ewstfloden med strusser
(grundbott-nade lastdragare) under kanonerna och skulle ytterligare försänka med barrträdsstammar. Hit väntades
ryssarne föret komma både till lands och vatten. Här kunde de ock tränga sig fram; men utmed en lång
gräns härifrån åt norr ända till Dorpt gick det ej för sjö och moras, skog och oländig mark
utom vid några pass, hvilka skulle väl besättas. Ingermanlänaingarne voro tidigt synnerligen villiga vid
föravarsarbetena och gjorde jämte staden Narwa mycket. Generalmajor Gustaf Horn Evertsson fick se
till denna landsändan; fältmarskalken G. A. Lewenhaupt fick resa till Finland och taga dess försvar om
hand och amiral Gustaf Wrangel med skepp och folk bege sig från Stoökholm till Finska viken och ge
undsättning till sjös samt göra ryssarne motstånd, såsom of van berättats. En del skänsarbeten utfördes
i Finland här och hvar. Vid Nöteborg och Kexholm gjordes eljest intet. Men senare på året, sen
ryssarne d. 5 juni öfverfallit och plundrat Nyen, befäste Lewenhaupt det viktiga passet vid Nyen .med
en fast skans och besatte den med 200 man. Emellertid var tiaen för kort, så att fästningarna i
Östersjöprovinserna ej kunde i en sådan hast repareras. De la Gardie skref den 1 juni 1656, att landet ännu
lag Öppet på alla sidor, till fästningarnas besättning fanns intet folk, ringa förråd af proviant och
spannmål var i magasinen, landtmannen var utarmad och i stor otålighet; det var slätt beställdt med stycken
och krut. Kommendanten Willman föreslog den 15 juni, att Kokenhusen fästning måtte nedrifvas, enär
allt folket var utkommenderadt; något senare s..m. erhöll han order att, som den orten ej kunde hållas
bege sig till Finland. Andra små fästningar i Östersjöprovinserna var man en tid också betänkt på att
rifva. Nyhusen var en gränsfästning, men värd att kallas en bicoque, skref De la Gardie. v.
Scnwen-geln, hvilken han utsändt att bese försvarsverken, säger sig d. 8 juli vid återresan från Ewst till Riga
skola bygga skansar vid Uhlenbrocks Hof och Neuermiihl och vid Keggum, där det fanns en alltför dålig
redutt, enligt order bygga en fältskans samt göra försänkningar i floden. Vid Kokenhusen tyckte han det
såg dåligt ut och att mycket onyttigt arbete var giordt. Endast i Riga, där det i april fanns 86
kr en 2,700 man, behöfdes 2,0J0 man till för utanverkens besättning. De la Gardie emot sag kriget med
bekymmer. “Där mau freden hafva kan och sina undersåtar gifva, är det det högsta goda: servare cives“,
yttrade han d. 1 juni. (Se vidare M. CarUm: Ryska kriget 1656—1658.)

Den i Finland stående militien var under senare delen af är 1655 och början af 1656 högst ringa; längre fram
på år 1656 och intill juli månad var den 804 man till hä9t och 688 till fot; summa: 1,492 man (däriblandr226
Inger-manlands landsåtar till häst, hvilka stodo i Ingermanland; se sid. 91—2!) Enligt G. A. Lewenhaupts uppgift d. 23
sept- 1656 utgjorde den då 1,010 man till häst, 300 dragoner och 300 man fotfolk i fält; summa med
fotfolket i garnisonerna: 2,400 man, däraf 1,090 man till fot inalles. Artilleri folket är ej inberäknadt. Enligt Gust.
Wrangels uppgift d. 29nov. 1656 på Lewenhaupts trupper och garnisonerna utgjorde den då 1,900 man till häst
och 340 m. fotf. i fält, i garnisonerna 610 m. t. häst och 1,680 m. fotf.; summa 4,530 man. Våren 1657 utgjordes
enligt krigskollegii skrifvelse d. 9 mars finska trupper i fält och garnisoner af 2,450 man till häst och 2,358 man fotf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:32:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cjlpolska/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free