Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man ser, kontrasterande oväntadt nog mot de flerfaldigt
upprepade vänskapsbetygelsema; reciprociteten i fråga om
satisfaktionen var grundad i fördraget af 1654, och den fasthöllo
de i det följande ständigt och med allt större eftertryck.
Flera dokument i den sortens stil fingo svenska gesandter
under följande underhandlingar i London mottaga som svar på
sina andraganden; skarpt, klipskt, smått ironiskt föllo orden
där, och till innehållet voro de afslående. Alltid var
Na-thaniel Fiennes med bland dem, från hvilka desamma
ut-gingo1, och osannolikt synes ej, att de härledde sig just eller
mest från honom, den nye storsigillbevararen.
Ingen af de frågor, som Coyet bragt på tal, synes
emellertid härmed förd något närmare ett slutligt af görande;
sådant lät ännu länge vänta på sig beträffande dem
allesamman. Coyet tröttnade ej att göra påminnelser, söka samtal
och ‘audienser, öfvertala och öfvertyga. »Efter all min flit
och dagligt påminnande», säger han en vecka senare1 2 3, »har
jag ändtligen i går (den 17 maj) erhållit och haft privat
audiens hos protektorn»; sedan han härvid i rikt mått dels
mottagit samma slags allmänna vänskapsförsäkringar som
förut, dels själf gett, så meddelade han för protektorn sin
öfverraskning öfver det i så ovissa ordalag affattade svaret
om värfnings tillstånd och sökte visa, att hans konung
härmed ingalunda begärt något, som behöfde lända protektorn eller
engelska republiken till förfång; med de värfvade soldaterna
skulle ju blott en del oroliga hufvud komma att aflägsnas
ur Skottland, dem man sålunda här blefve kvitt och fri från3,
1 Så ungefär var förhållandet med ett alliansprojekt, som hösten
1657 lämnades af kommissarierna Fiennes, Pickering m. fl. till
Fleet-wood och Friesendorf; desse senare ville ej genast sända det öfver
till konungen, emedan de, som de skrifva, funno det »något
imperti–nent» och allenast tillgodoseende Englands egna intressen, medan
däremot det, som för Sverige då var det väsentligaste, ej med ett ord var
ihågkommet. Satisfaktionsfrågan gaf till sist upphof till än mer
skrif-vande i samma stil, såsom vi här nedan skola se.
2 Coyet till konungen den 18 maj. (C. P.)
3 Detta Coyets argument bemöttes från den engelska sidan därmed,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
