Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mycket ordande i inånga konferenser och audienser under
den närmast följande tiden kom denna konungens order att
ge upphof till. Bonde hade här ett tacksamt och kärt ämne
att utbreda sig öfver och gaf oftast sina samtal om dessa
statssaker en ganska religiös anstrykning och fördjupade sig
ibland därunder till och med i rent teologiska spörsmål.
Känd var han ju ock bland annat för sin varma, oskrymtade
gudsfruktan och sitt öppna sinne för allt, som rörde
religionen och hvad som hörde till de protestantiskes bästa.
Och af protektorn och hans män var det uppslag, som härmed
gafs, omfattadt med mycket intresse. I detaljerna visade sig
mest, hvad divergenser som funnos mellan ena och andra
sidan här.
Bonde och Coyet1 voro den 14 dec. hos protektorn och
talte med honom om detta ärende. Kort förut hade de varit
hos Whitelocke och talt om samma sak med honom,
förberedelsevis. Bonde påminte denne, hur ofta han förut, bland
annat ock genom Thurloe, sökt, ehuru förgäfves, få veta
protektorns och de andras tankar angående denna
religions-frågan:1 2 på konungens »zéle och ifver» vore intet tvifvel,
ej heller att ju Guds ära åsyftades och härmed skulle ökas,
och väl ej heller på protektorns, »som stora probér af
densamma gjort hade». Men för Karl X vore det omöjligt att
utlåta sina tankar närmare, innan han fått veta protektorns,
på hvad sätt han nu ville förbinda sig med Sverige och på
1 Bonde till konungen den 14 dec., d. 21 dec.
2 Bonde hade redan vid sina första samtal 1655 med protektorn
talt om religionen och dess angelägenheter, emedan han visste, att
detta ämne af honom mycket älskades, och hade visat, hur högst
angeläget det vore, att protestanterna slöte sig närmare hvarandra till
försvar mot papisterna, samt särskildt att England och Sverige, de
båda hufvudpelarne för den evangeliska religionen, lefde i godt
förstånd med hvarandra och ej tilläte, att en eller annan, som dock
samma religion bekände och snarare borde hjälpa än hindra konungen
mot en katolsk fiende, för någon sin inbillade fördel någon ovilja dem
emellan skulle uppväcka. (Kalling, sid. 12—14; jfr ock sid. 24).
»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
