- Project Runeberg -  Sverige och England 1655-aug. 1657, P. J. Coyets, Krister Bondes, Georg Fleetwoods beskickningar och förrättningar i Londontraktaten d. 17 juli 1656 /
51

(1900) [MARC] Author: Johan Levin Carlbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vid audiensen hos protektorn taltes likaså om
katolikernas förehafvanden mot protestanterna, ländande till desses
ruin, och Bonde framförde konungens önskan att få veta,
hvad protektorn tänkte härom och hvad han ville göra till
att hindra dylikt. Han erinrade ock om, hur han vid ett
föregående tillfälle, d. 2 no v., haft detta ämne på tal1 liksom
ock Coyet på sin tid. Hvad Bonde sen ytterligare hade att
säga protektorn, var öfverhufvud detsamma, som han nyss
förut sagt Whitelocke och hvad för öfrigt af dem båda
yttrats i det nyss anförda samtalet1 2; särskildt uppehöll han sig
länge pid nödvändigheten att taga tiden och tillfället i akt
och icke låta denna vinter passera med att blott betänka sig,
hvad i detta fall skulle göras, för då skulle man kanske till
våren bli tvungen att lida deras, katolikernas, stora fördelar
och vunna framgångar, dem man dock kunde i tid med Guds
hjälp något förebygga. Protektorn svarade, att intet varit
eller skulle bli honom kärare än att använda all sin flit och
alla sina krafter till Guds äras förfordring, ätt Bonde väl
visste, det han desse tiders farligheter såväl som Bonde själf
ofta varnande framvisat, att icke heller han något högre åstun-

1 Jfr Kallin g sid. 31. Bonde hade sålunda vändt sitt tal också den
gången på det ämnet, emedan han visste, att det af protektorn mycket
älskades. Han trodde sig väl ock lättare kunna förmå engelsmännen
till den då omhandlade alliansen med Sverige, till Östersjöns försvar,
om .han kunde framställa densamma såsom ett förbund också mot
katolikerna och »som ett medel att förmå desse hålla sig stilla» och
såsom syftande därhän, »att de, som ej genom affektion till Guds ära
låta sig beveka, måtte genom makt hållas i tygeln». Ty om det gin ge
konungen illa vid hans företag i Polen, mente Bonde, »skulle de
katolske och kejsaren utan fara från denna sidan kunna vända hela sin
styrka mot England».

2 Här taltes dock ej om alliansen särskildt som också offensiv, ej
heller nämdes här något af det, som i samtalet med Whitelocke hade
förekommit om drottning Kristina, om påfven och hans ruin eller om
Karl X att blifva kejsare i Tyskland och gå dit, hvarest svenskarne
förut varit, icke heller om protektorn att på sin sida göra sig till
mästare af de orter, som honom bäst till handa voro belägna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:38:30 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cjlsveng/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free