- Project Runeberg -  Sverige och England 1655-aug. 1657, P. J. Coyets, Krister Bondes, Georg Fleetwoods beskickningar och förrättningar i Londontraktaten d. 17 juli 1656 /
56

(1900) [MARC] Author: Johan Levin Carlbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hos protektorn — blef mycket lång, varade 2V2 timmar och
var »den förnämsta jag hittills haft hafver», såsom han
uttrycker sig. Protektorn började med att nämna om
oroligheterna bland »protestanterna» i Piemont1 och uppehöll
sig länge därvid; han talte med Bonde om detta för »att
med honom vid samma ockasion troligen och upprikteligen
öfverlägga, huruledes vi det verket angripa skulle, och vore
bland annat det förnämsta som honom, protektorn, någon
skrupel gåfve, huru man med själfva traktaten fortfara kunde,
om det här läte sig göra eller både här och hos K. M:t».
Äfven protektorn var bekymrad för den långa vägen till
konungen och »fruktade, att tiden, som så kostelig är, med
sändningar dit och svars afväntande skulle förlöpa», och
begärde få veta Bondes mening. Bonde urskuldade sig och
bad få tänka på den saken, men gladde sig öfver protektorns
visade allvar att in hoc passu med Sverige träda i närmare
allians. På detta sätt kom Bonde ifrån saken den gången,
säger han i rapporten till konungen, ty han ville ej låta
pro-tektorn förstå, det han saknade instruktion för detta fallet.
Han bad emellertid protektorn yppa något af hvad han tänkte
sig angående »particularia af denna traktat», på det han ock
kunde sen öfvertänka dem. Protektorn svarade härtill och
nämde först, att han väl kunde, såsom eljest var vanligast,
konferera genom kommissarier hufvudsakligen eller allenast,
men att han föredrog detta sättet, då han själf kunde
uppenbara sin mening, helst han hade ett så stort förtroende till
Bonde och hans uppriktighet, hvilken han erfarit på flera vis.
Hufvudinnehållet af hvad protektorn vidare yttrade var, »att
han realiter sinnad var och resolverad att alliera sig med K.
M:t på det närmaste, hvartill honom förutom Guds ära som
en liufvudsak ock därjämte bägge nationernas intressen
inviterade», att han fann det nödvändigt för båda nationerna
att nu sluta sig närmare samman, då de ju bägge två
allaredan hvar på sitt håll voro engagerade uti krig. Angående
frågan mot hvem alliansen skulle riktas, så mente han, att

1 Härom se Stem, Die Revolution in England, sid. 278.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:38:30 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cjlsveng/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free