- Project Runeberg -  Sverige och England 1655-aug. 1657, P. J. Coyets, Krister Bondes, Georg Fleetwoods beskickningar och förrättningar i Londontraktaten d. 17 juli 1656 /
57

(1900) [MARC] Author: Johan Levin Carlbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den utan tvifvel borde vara mot katolikerna i gemen, men
förnämligast mot huset Österrike; och ej blott defensiv ville
han hafva den, utan ock offensiv. Mer kunde han ej säga
nu, men vore vederredo göra allt, som konungen kunde
begära och han förmådde till väga bringa och »hvarmed man
vederparten realem en t med makt attackera kunde». Ett
allenast var det härvid, som förorsakade honom mycken
betänklighet: de katolskes makt var ju så stor, helst den blefve
samlad, och faran, som de båda allierade skulle löpa, blefve
för vidlyftig, om de ensamme droge »hela svärmen» på sig;
verket blefve dem för svårt, om de utan andra protestantiska
konungars, furstars och staters förenade makt ville söka
utföra det; möjligtvis kunde det kanske ock förtryta dessa,
ifall de af de bägge allierade förbiginges, och lätteligen kunde
de därigenom kanske bringas att fatta någon vidrig
resolution emot dem; Frankrike finge man ej heller glömma
härvidlag. Bonde svarade härtill med att uttrycka sin stora
tillfredsställelse för denna förklaring samt begärde åter någon
betänketid; dock, eftersom konungens order af d. 25 okt.
lydde på »att ej sondera, utan disponera protektorn till en
mutuel defension», så sade sig Bonde, i det han betygade
sin konungs stora benägenhet för alliansen, vilia yppa sin
mening angående protektorns sista inkast, nämligen om de
öfriga protestanternas tillträde. Han ansåg det visserligen
högeligen önskvärdt — och att det därför utan tvifvel borde
sökas — att draga andra protestanter därtill, men han
befarade, att detta på så sätt, som protektorn nämde, icke skulle
låta sig göra;’»alla potentater och stater hade förutom
religiösa också många andra intressen, så att de näppeligen af
blotta ifvern för religionen torde kunna förmå sig att
omfatta ett sådant verk»; somliga vore nog rätt sinnade, men
andra alltför världsliga, och att i förbundet få in en sådan
mängd skulle för mycket draga ut på tiden, hvarunder
katolikerna nog ej skulle försumma att söndra m. m. och sedan
öfverfalla de allierade, innan de voro beredda. »Och där än
så vore, att man om rum och ställe kunde förena sig, skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:38:30 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cjlsveng/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free