- Project Runeberg -  Sverige och England 1655-aug. 1657, P. J. Coyets, Krister Bondes, Georg Fleetwoods beskickningar och förrättningar i Londontraktaten d. 17 juli 1656 /
67

(1900) [MARC] Author: Johan Levin Carlbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sen likväl England och Sverige gjort sina aftal och öf
verens-kommelser i frågan. Fleetwood sade, att å Englands sida
vore man nog med härom, endast beträffande de begärda
pen-ningarne blefve någon tvekan; och innan något i den saken
åtgjordes, måste parlamentet höras. Samma dag på
eftermiddagen var Bonde hos protektorn och nämde för honom
hufvudpunkterna i den nu föreslagna alliansen, uppvisade
fördelarne af densamma och angaf penningebeloppet, som
begärdes. Protektorn svarade med >att uttrycka sin
tillfredsställelse och sade därjämte mycket, hvilket Bonde tyckte
visst betydde, att »han mente E. K. M:ts intresse icke mindre
än hans vore häruti författadt och för den skull ej visste,
livil-kendera parten den andra med största skäl assistera borde»,
betygade sen den stora bristen på penningar han befunne sig
uti, men sade sig dock vilja tänka på hvad Bonde i saken
förebringat. Denne, som isynnerhet fäste sig vid protektorns
ord om att det vore svart af göra, h vilkendera af de bägge
kontrahenterna vid den blifvande alliansen kunde ha det
största intresset af densamma och mesta behofvet att af den
andre bispringas, svarade med att visa, hur dock en stor
skillnad härvidlag funnes för handen, i det att protektorn
redan var i krig med Spanien, men att Karl Gustafs
närmaste företag måste gå ut på att befästa sig i Polen och
Preussen, att det därföre blefve honom mycket till besvär
att inlåta sig också på ett företag mot Österrike. Skulle
det likväl ske, så hade han det största skäl att fordra af
England kraftigt stöd och stort penningbidrag. Englands
hafsomflutna läge vore detsamma ett godt och tillräckligt
skydd, medan Karl X kunde räkna Österrike som en
mäktig granne. Protektorn vidhöll sin mening och svarade
Bonde, att Karl Gustaf i alla fall måste råka i krig med
Österrike både för de många oförrätter det gjort Sverige
tvärt emot Osnabruckska freden och icke minst därför, att
ju Johan Kasimir dragit sig inom österrikiskt område. Eljest
»exkuserade sig protektorn också, att han sig holländarn e
något antagit hade», men erkände att »deras procedurer vore

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:38:30 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cjlsveng/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free