Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Barn- och ungdomsåren. Studietiden i Lund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I trädgården, som omgaf prästgårdsbyggnaden, uppehöllo
sig föräldrarne, så snart tid och väder det medgåfvo, med
förkärlek och hade då ofta med sig sin Carl, som sålunda redan
tidigt blef van att se blommor omkring sig och att med dem
sysselsätta sig. Ja, äfven innan föräldrarne flyttat från Råshult,
skall sonen, så liten han än var, hafva fått syssla med blommor.
Så förtäljes det i en gammal berättelse: »Fadern tog den lille
(årsgamle) sonen med sig ut, stundom i trädgården och
stundom ut på gärdet, läggandes ofta barnet på jorden i gräset och
lämnande det ett litet blomster att roa sig med i handen», och,
»när gossen var otålig och på intet annat sätt blidkas
kunde, tystnade han strax, så snart man gaf honom en blomma i
handen.»
Sedan gossen växt upp så mycket, att han fått därtill
erforderliga krafter, fick han egna trädgårdssängar att sköta, och
det skall ej hafva dröjt länge, förrän på dessa fanns ett stånd af
alla de örter, som odlades i faderns trädgård.
Hur mäktigt Linné redan som barn drogs till växter,
framgår med all tydlighet af följande berättelse, som han själf
meddelat om sig: »Sonen Carl var knappt fyra år, då han en gång
följde sin far på en kollation till Möcklanäs uti den vackraste
sommartiden, och då gästerna inemot aftonen hvilade sig på en
grön äng, föreställde pastorn för sitt sällskap, huru hvar
blomma hade sitt namn samt åtskilligt märkvärdigt och underligt
om växter och viste därför rötterna på åtskilliga.[1] Gossen ser
på dessa med ett hjärtans nöje, och var detta just den sträng,
som var mest spänd i gossens geni. Härpå fick fadern ingen ro
för pilten, som ständigt frågade namn på växterna, långt mera
än fadern kunde svara, men efter barns manér förgäter ock
namnen, hvarför han ock blef en gång hårdt tilltalad af sin fader,
som sade sig aldrig skola gifva honom något namn på örter,
om han dem mera förgäter, hvarför gossens hela håg och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
