Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Barn- och ungdomsåren. Studietiden i Lund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Däremot lånade Koulas till Linné om nätterna böcker ur
Stobæus’ bibliotek. Men doktorns gamla mor, som ej kunde sofva
om nätterna, ser ljuset alla nätter brinna i Linnés fönster och
varnar därför sin son för smålänningen, som hvarje natt
somnade från ljuset. Ett par dagar därefter, när Linné klockan två
på natten satt i fullt arbete med Stobæus’ böcker, kom doktorn
sakta uppstigande, med hårdt utseende, i tanke att råka
Linné sofvande ifrån ljuset, och frågade, ’hvarför han ej sofve om
nätterna, då annat folk sof’. Ändtligen steg doktorn fram till
bordet och såg där en stor hop af sina böcker liggande
uppslagna; han frågade, ’hvar och hur Linné fått böckerna’. Denne
måste då berätta sakens hela sammanhang; doktorn befallde
då Linné strax förfoga sig i säng och sofva som annat folk om
nätterna. Morgonen därpå blef Linné nedkallad att än vidare
förhöras om böckerna; Stobæus gaf därefter Linné sin nyckel till
biblioteket att där få uttaga och sedan återställa hvilka
böcker han behagade. Sedermera märkte doktorn, hur flitig den
unge studenten var; därför lät Stobæus honom för intet deltaga
i den undervisning, doktorn enskildt meddelade, hvarjämte
han inbjöd ynglingen att spisa vid sitt bord och skickade
honom att visitera sina patienter. Med ett ord: han brukade
honom som sin son. Af Stobæus fick sålunda Linné lära känna
petrifikat[1] och snäckor samt inhämta de första grunderna i
åtskilliga delar af läkarvetenskapen. Doktorn förklarade, att,
om Linné fortfore som han begynt, han (doktorn) ville göra
honom till sin arfvinge.»
För denna Stobæus’ välvilja var Linné uppriktigt tacksam.
I en beskrifning, där han själf framställt sitt eget lif, säger han,
att han stode i tacksamhetsskuld hos Stobæus under hela sitt
lif för den kärlek, han (Stobæus) hyste för honom, i det han
älskade honom icke som en lärjunge utan som en son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
