Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Resa till Lappland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och skakade kropp att litet ställa till rätta.» Ännu ett berg besteg
Linné under färden genom Medelpad. Det var Brunäsberget.
Där var en grotta (krypta), »den naturen såsom ett hus i själfva
bärget gjort. — — — Här sades en ogärningsman sig uppehållit
ett par år, utan att någon vetat af honom.»
Sedan Linné kommit in i Ångermanland, träffade han på
»så stora och djupa backar», att han »med möda tordes rida
utför» dem. I Härnösand packade han in de stenar och mineral,
han hittills samlat; därifrån skulle de, när lägenhet därtill
erbjöde sig, sändas till Uppsala. Vid Veda gick han på en färja
öfver »stora Ångermannaåen», som dock där »är en hafsvik (en
sinus maris) och ej någon rätt å».
Följande dag, den 20 maj, var Linné utsatt för en stor fara.
Därom berättar han: »Jämte vägen låg ett grufveligt brant och
högt berg, Skulberget kalladt, uti hvilket var en krypta. Jag
hade lust gå dit, men folket sade det vore omöjligt; jag fick med
stor möda ett par karlar med mig, som mig visa skulle; vi
klefvo upp för klipporna, kröpo, asade, drogo oss fram, nu åter
nedför igen, efter ingen väg gafs längre; vi togo i en af buskarna
eller småstenarna, hvilken, om den fallerat, som lättligen ske
kunnat, hade varit slut med vårt lif.[1] Jag följde den ene ett stycke, hvilken kröp uppför en brant klippa; (då) såg jag den
andra gå lyckligare; ty sökte jag draga mig litet. Rätt som jag
var kommen en aln ifrån, slapp en klippa lös för den förre och
slog ner rätt där, som jag skolat gå efter, så att elden och röken
lyste. Hade jag då icke efter den evige skaparens rådslut[2]
ändrat vägen, rätt som jag gjorde, hade aldrig någon pip hörts af
mig. Strax därpå kom ett annat klippstycke (fragmentum);
jag vet ej om karlen, som gick förut, gjorde sådant med vilja.
Ändtligen helt utmattade hunno vi upp till hålet, som var midt
på berget. Här, som jag tänkte få något märkvärdigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
