Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Resa till Lappland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den mat, som bjöds honom, var icke alltid så smaklig; bristen
på renlighet vid anrättningen gjorde stundom, »att apetiten
förtogs.» Myggen voro besvärliga. Men oaktadt dem arbetade
Linné flitigt. Han upptecknade noggrant sina iakttagelser
rörande såväl lapparnes klädedräkt, maträtter, sjukdomar,
husgeråd och lefnadssätt som fjällbygdens djur och växter.
Den 10 juli hade Linné kommit till sjön Virijaur. Där gick
han öfver ett snöfält, under hvilket en flod hade brutit sig väg.
Rätt som han vandrade framåt, brast snöhvalfvet. Linné
skulle hafva störtat ned i djupet, om han ej med händerna,
lyckats få tag i något, hvari han kunde hålla sig fast. Följeslagaren
skyndade till en närbelägen kåta efter hjälp. Två karlar drogo
upp Linné med rep. Han var alldeles våt och hade slagit sig
på knät så hårdt, att han en hel månad hade känning däraf.
Dagen därefter gick Linné öfver de snötäckta gränsfjäll,
som skilja Sverige och Norge. Det var ett förskräckligt väder.
En häftig blåst dref fram snöblandadt regn. Så stark var
stormen, att vandrarne ej endast drefvos fort framåt utan ofta
kastades omkull, hvarefter de trillade långa stycken utför berget.
En gång rullade Linné så långt ned, att han stannade först nära
kanten af fjällbranten.
I det förfärliga vädret vandrade Linné och hans följeslagare
tre å fyra mil. Hade de haft motväder, hade de icke kunnat taga
sig fram, men det var så lyckligt, att vinden kom från öster.
Sedan började vandringen utför fjällbranten, och det dröjde ej
länge, förrän resenärerna kommit ned till Sörfjorden i
Nordlanden. »När vi omsider kommo ner», skref Linné, »hvad fick jag
ej för nöje för min trötta kropp? Jag kom då från ett kallt och
fruset fjäll ned uti en varm och sjudande dal; jag satte mig ned
att äta smultron, (i stället) för snö och is såg jag gröna örter stå
uti sitt ljufvaste flor;–––––Jag fick svalka mig med komjolk
och vederkvicka mig med mat samt (med) att sitta på stol.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
