- Project Runeberg -  Carl von Linné : hans lefnad berättad för svenska folket /
40

(1906) [MARC] Author: Carl Kastman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Resa till Lappland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Då Linné blifvit så medtagen af vandringen, såg han med
förvåning, att de båda lappar, som följt honom åt, ej kände sig
trötta. I stället för att söka hvila, började de springa och leka.

Hos en skeppare, som bodde vid fjordens innersta vik,
stannade han ett par dagar och sysselsatte sig med undersökning af
hafsdjur och hafsväxter. Därefter begaf han sig längre utåt
kusten i syfte att komma ut till Malströmmen. Men, då vinden
blåste mot, ville ingen följa honom dit. Han vände därför snart
åter till innersta delen af fjorden. Där råkade han ånyo ut för
ett äfventyr. Därom skref han i dagboken: »När jag gick upp
emellan bergen att plocka smultron, får jag se en lapp, som gick
med bössan att söka efter fågel. Jag brydde mig ej om honom,
förrän det small; då såg jag mig tillbaka; han var mig tämligen
nära, dock inunder. Kulan slog emot en sten strax ofvanför
mig. Jag, Gudi evigt lof, slapp, och han sprang. Honom såg
jag ej mer, men jag fogade mig strax hem.»[1]

Den 15 juli började Linné vandringen tillbaka öfver fjällen.
Han och hans följeslagare höllo nästan på att försmäkta under
gången uppför fjället i den starka sommarhettan. När de
kommit upp på en höjd och trodde sig vara högst upp, sågo de en
än högre höjd framför sig. Så gäckades de gång efter annan.
Slutligen kommo de dock upp på högsta höjden. »Då begynte
kläderna, som voro genomvåta af svett, blifva styfva af frost.»
De ställde nu stegen till en lappkåta. För att komma till den
måste de gå utför en mycket brant backe. Då de ej kunde gå
utför den, lade de sig på ryggen och asade ned. Det gick med
pilsnabb fart. Med knapp nöd kunde Linné stanna farten,
alldeles innan han skulle hafva störtat ned i en fjällflod, som
brutit sig väg genom snön.


[1] Anledningen till lappens försök att taga Linnés lif torde vara att söka i den misstro, som den tidens lappar hyste mot personer, tillhörande ett annat folk, samt i det hämdbegär, som brann inom lappen, för den hårda
behandling, han ej sällan fick röna af svenska och norska nybyggare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:40:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cklinne/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free