Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tid mycket bråkiga och gjorde sig ofta skyldiga till förseelser
mot lag och ordningsregler. Att rannsaka och döma i sådana
mål tillhörde dels rektor ensam, dels rektor och några därtill
utsedde bland professorerna (consistorium minus), dels, när
de gällde gröfre förseelser, hela consistorium academicum. Linné
ansåg visserligen, att de, som bedrifvit ofog, borde få sitt väl
förtjänta straff, men han ville icke, att straffen skulle blifva
så hårda, att de väckte ovilja eller löje — det senare,
emedan de ej kunde verkställas.
Universitetet var vid denna tid en »stad i staden». Det
hade egen domsrätt öfver alla, som på något sätt hörde till det,
sålunda ej endast öfver akademiska lärare och studenter, utan
dessutom öfver handtverkare, arbetskarlar, nattväktare
m.fl., som »mot fullgörande af vissa skyldigheter voro skrifna vid
akademien och där åtnjöto laga försvar samt dessas familjer
och tjänare.»
Stadens styrelse beträffande ordning och säkerhet m. m. låg
i magistratens hand; men denna hade dock ej att råda öfver
hvad till akademien hörde. Under sådana förhållanden
kunde det ej undvikas, att tvister uppkommo mellan magistrat
och consistorium academicum. Linné försvarade kraftigt
universitetets fri- och rättigheter.
Äfven sedan Linné flyttat till Uppsala, fortfor han att
med intresse arbeta i vetenskapsakademien. Han insände dit
åtskilliga afhandlingar och granskade uppsatser, som man
sändt till honom för att få hans utlåtande, huruvida de borde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
