Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nära sitt slut. »Mitt öde», säger han, »måtte blifva slag, ty
hufvudet vill vimla, helst när jag lutar; fötterna snafva, liksom
när någon är full, helst på högra sidan.» Bäck svarade med att
gifva honom åtskilliga föreskrifter om hur han skulle ställa sitt
lif. Bland annat förordnade han, att Linné skulle upphöra med
att föreläsa. Denne lofvade att följa de gifna föreskrifterna
med undantag af den, som förbjöd honom att föreläsa. »Jag
försökte en tid», sade han, »att låta min son läsa, men det gick
med mig som med gamla skjutsmärren, som blifver styfbent
innan hon står en månad på stall som herrhäst; jag blef på den
terminen så minneslös och så dum, att jag fruktade för mig
själf, och hade jag fortsatt en termin till, hade jag ej vetat
mitt eget namn.» År 1773 var Linné åter sjuk, bland annat
af ischias, och följande år, just då han höll en enskild föreläsning,
fick han ett slaganfall; så att han »hvarken kunde stiga upp
af stolen eller röra sig eller hålla hufvudet uppe.» Han hämtade
sig väl, men endast småningom, och fick aldrig tillbaka sina
forna krafter. År 1775 sökte han befrielse från föreläsningarna,
emedan han vore gammal och krasslig, svårligen tålde
höstkölden samt hade som tandlös svårt att tala. Den äskade
befrielsen erhölls.
Under de första månaderna af år 1776 märkte man, att
Linnés krafter allt mer aftogo. Han ingick därför till Kungl.
Maj:t med anhållan, att hans vikarie skulle få »träda till
utöfningen af sysslan». Han ville emellertid fortfarande hafva
inspektion öfver botaniska trädgården samt deltaga i
konsistoriets och medicinska fakultetens förhandlingar. Dessutom
anhöll han, att, då nu lön för en professor emeritus [1] vore ledig,
han skulle få denna lön som tillskott till sin ordinarie
professorslön. Kungl. Maj:t ville ej befria honom från utöfningen
af hans tjänst men gaf honom emeritilönen samt befallde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
