Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ock flera kommo tillsammans att tjäna i ett och samma
ändamål; många krafter hoplagda uträtta det, som flera krafter
särskildt ej kunna åstadkomma. En och en särskildt skulle
svårligen åstadkomma en kopparplåt, om han berget bryta skulle,
vattnet afleda, malmen vinna, uppfordra, kallrosta, sulbruka,
vändrosta, smälta, gåra, hamra, falsa, utklippa och prägla skulle.
En och en för sig skulle näppligen uppbygga ett stort slott
eller stenhus, om han grunden lägga, källare uppgräfva, leret
samla, teglen slå, dem bränna, kalken tillreda, väggarna
uppmura, huset täcka, inredet snickra, fönstren förfärdiga och allt
förse skulle. — En skulle näppligen allena styra ett örlogsskepp
öfver det brusande oeh stormande hafvet till Ostindien. — En
soldat i sender skulle svårligen öfvervinna land och rike. —
En allena ej styra land och rike, om han själf allt regera skulle;
men allt detta göra flera med samlad hand och kraft lättligen. —
Ett bi skulle ej göra människan så stor nytta med vax och
honung, som när flera arbeta tillsammans. — En silkesmask
skulle ej gifva någon klädning, men flera lätt. Så är det ock med
allt i hela naturen, i alla konster och vetenskaper, att då något
dråpligt och stort skall åstadkommas, måste det ske med
mångas tillhjälp. Huru många tusenden måste ej arbeta att göra
en konung mäktig, ett land lyckligt och en nation stor? Alla
vetenskaper hafva upparbetats med fleras svett, som ock
hastigast kommit upp, då fleras krafter tillika vältat stenen.»
»Linnés stil», säger Malmström, »är det naturliga snillets:
inga spår af konst, af öfverläggning eller arbete. Man finner där
snarare den otvungna konversationens än det skrifna ordets
vältalighet. Den är i förundransvärd grad ledig, saftfull och
fantasirik. Dess naturlighet (naivitet) är stundom så stor, att
man måste skratta däråt, såsom åt ett barns. Så heter det på ett
annat ställe i samma tal, där han ordar om försynens underbara
ekonomi i insekternas fortplantning:
»Sen på träden, huru ock de hafva sina egna löss; på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
