- Project Runeberg -  Clas Livijns dramatiska författarskap /
11

(1911) [MARC] Author: Johan Mortensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

borgerlig också den. Tragedier och oden hade spelat ut
sin roll; nu läste man tidningsartiklar, romaner,
allegoriskt politiska sagor, och på teatern uppbyggde man sig
med hårresande brottslingshistorier, hvars syfte dock alltid
var starkt moraliskt. Den första borgerliga tragedien var
George Barnwell eller köpmannen i London af George Lillo,
hvilken utkom år 1731 och snart fann efterföljare icke blott
i England utan öfverallt i Europa. Denna genre fann en
klarsynt försvarare i Diderot, som först af alla uppställde
en teori för den och hvilken, liksom senare Lessing, själf
försökte skrifva borgerliga dramer, dock ej med samma
framgång. Denna borgerliga tragedi undergår under seklets lopp
åtskilliga förändringar; dess gråtmildhet intränger som ett
upplösande frö i tragediens majestätiska höghet. Den jämnar
afståndet mellan olika samhällsklasser i litteraturen, i det att
den inför rent borgerliga element vid sidan om tragediens
furstar och hofmän. Vid slutet af seklet återfinna vi den som
en sentimental familjemålning, ofta tillsatt med
skräckromantikens starkaste kryddor, svulstig i sin deklamation och
tåre-drypande. Den beundrades af publiken, fast kritiken tidigt
tog afstånd från den.

Det borgerliga dramat intresserar oss emellertid i detta
sammanhang mindre, ty romantiken ägnade föga
uppmärksamhet åt denna genre och gjorde i hvarje fall intet för att
förläna den högre litterärt värde. Det var först realismen
under senare hälften af adertonhundratalet, som åter bragte
den till heder. Augier, Dumas fils och Henrik Ibsen gåfvo
den sin första konstnärliga afrundning. Under
sjuttonhundratalet hade den nästan endast betydelse genom sin opposition
mot pseudoklassiciteten.

Långt viktigare var det återvaknande intresset för
Shakespeare.

Den betydelse, som Shakespeares verk haft för det
senare sjuttonhundratalets och i ännu högre grad för hela
adertonhundratalets litterära utveckling, låter knappast
öfver-skatta sig. Till sitt fulla omfång är den ännu långt ifrån
studerad och värdesatt; här kan endast lämnas några
antydningar till det rika ämnet. Det är knappast för mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:40:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/claslivijn/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free