Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gozzi vid sidan om Shakespeare, och Schiller bearbetade ett
af dessa dramer, Turandot, för scenen i Weimar efter
Werthers öfversättning. Men ännu mera förtjuste Gozzi
nyromantikerna. Hoffman uttalar sin beundran för honom i
Seltsamen Leiden einis Theaterdirekiors. Franz Horn såg
i honom nästan idealet af romantisk skaldekonst förverkligadt.
Viktigast var dock det inflytande han utöfvade på Tieck.
Dennes dramer äga likhet med Gozzis, och särskildt i
Blaubart framträder detta tydligt. Äfven ett inflytande från
Calderon och andra spanska tragöder gör sig gällande i denna
periods drama.
Operan, hvilken under senare hälften af 1700-talet når
en så storartad utveckling, att den nästan undantränger
tragedien, och hvilken från litterär, synpunkt ofta får formen
af sagodrama, har säkerligen också varit af stor betydelse
för det romantiska sagospelets utveckling.
Den tyska romantikens drama utvecklar sig därefter dels
såsom fantastiskt sagodrama, dels som historiskt drama i
Schillers stil, dels i rent antikiserande riktning. Den ansluter
sig således omedelbart till den föregående utvecklingen. Äfven
i Frankrike och England spelar det Schillerska dramat en
motsvarande roll.
Sådan är i korthet de yttre dragen af denna Shakespeares
vandring genom den dramatiska litteraturen under 1700-talet.
Att han kommer att spela en så dominerande roll beror icke
minst därpå, att han motsvarar hela den nya tidens ideal af
en skald. Man var trött på pseudoklassicitetén med dess
konventionella uttryckssätt, dess strängå regler, dess abstrakta
människoskildring, dess brist på fri och obundén känsla, på
lyrik, öfverallt höres ropet, att skalden icke bör imitera
auktorerna, utan naturen. Man började svärma för gamla
naiva folkvisor, för främmande, hittills okända folkslags
litteraturer, för Ossian och Eddadikten; en ny uppfattning
gör sig gällande om antiken. Man hatar allt som är
konventionellt, regelmässigt, tamt och abstrakt, och man svärmar
för starka och målande uttryck, för vildhet och kraft, för det
folkliga, kort sagdt för allt, hvad man kallar natur.
Men Shakespeare är just detta originalgeni, om hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
