Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Direkta spår af Hamlet låta också påvisa sig, så har Franzén
imiterat den stora själfmordsmonologen.
Åren 1795—1796 företog Franzén en utländsk resa,
under hvilken han hade tillfälle att på olika sätt träda i
förhållande till det nya i tidens vitterhet. I Hamburg
sammanträffade han med Klopstock och Baggesen. I London
såg han Shakespeareska dramer spelas. Att få gråta och
skratta med Shakespeare var hans fröjd. Under dessa år
sysslar han också med ett drama om Erik XIV, af hvilket
några obetydliga fragment föreligga. Äfven de äro skrifna
på blank vers och synas närmast bildade efter Shakespeare.
Intet af dessa utkast fullbordades. Franzén blef sedan så
uppmuntrad och så kritiserad af akademien, att han
småningom blef osäker om den väg han skulle gå. När kampens
vågor efter 1809 gingo som högst och då Franzén, sin natur
likmätigt, borde ryckts med i hvirflarna, är han utom striden.
Han liknar dessa tidiga vårblommor, som solen lockar att
slå ut sina kalkar, men hvilka redan nästa morgon ligga
vissnade, skördade af nattens kyla och vinterfrost.
År 1836 trycktes i femte delen af Franzéns samlade
skrifter ett drama med titeln Drottning Inggjerd eller mordet
på Eljarås. Sorgespel i fem akter. Ämnet handlar om Fale
Bure, hvilken vid Eljarås skulle hafva räddat Erik, konung
Knuts son, och fört honom till Norge. Första utkastet till
detta drama heter Erik Knutsson och går tillbaka till tiden
före utrikesresan. En följande plan är utkastad strax efter
hemkomsten. Den första fullständiga redaktionen, som
insändes till svenska akademien år 1800, finnes icke mera i
behåll, men en annan redaktion, innehållande förbättringar af
den föregående, är bevarad. Den är skrifven på alexandriner.
I det stora och hela är den tidigare planen bibehållen. Denna
är franskt klassisk, men med talrika reminiscenser från
Shakespeare. I Cecilia tycker man sig igenkänna Hamlets moder.
En annan af figurerna erinrar om Jago.
Redaktionen från 1836 är helt förändrad och till det
sämre. I denna finnes en scen, hvilken Franzén själf gör
uppmärksam på i företalet, som imiterar Lady Macbeths
sömngångarvandring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
