Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det sorgeliga i Johannas belägenhet verkade så starkt på
mina känsliga nerver, att jag utbrast i gapskratt, en tre eller fyra
röster hördes göra mig sällskap af hjertans gründe; men i hast
grep det hedervärda publikum sig an med en applaud. Jag trodde
det vara en pik och klappade med, men — hvad tror du väl?
— det var rena alfvare; på min ära var det ej det. Jo, så går
det, när man tänker i fåvitsko. Men redan för mycket om m: 11
Franck.”
Hammarsköld, som ännu vistades i Uppsala, emottog
dessa teatermeddelanden med förtjusning och bad Livijn sända
sådana, hvar gång han skref. Särskildt var han intresserad
af att veta, om han sett Siri Brahe, Oedipe i Athen (opera
af N. F. Guillard efter Voltaire, öfversatt af C. G.
Nordforss), samt om han sett det franska skådespelaresällskap,
hvilket Gustaf IV Adolf införskrifvit.1 På denna senare
fråga svarade Livijn i ett odateradt bref (H, I, 109) på
följande sätt:
”Med fördomar emot Franska Theatern geck jag dit,2 till en
del utan dem geck jag derifrån.
Onekeligenv hafva fransoserna företräde. De spela enligt
naturen, man skulle tro dem vara i den ställning, de spela. Så
väl, så naturligt sker det. Jag såg en spela en spetsbof.
Oneke-ligen gjorde han det på det mäst intressanta sätt. Jag förstod
ej, hvad orden till en del betydde, men på hvarje min såg jag,
hvad han menade. En annan agerade spretthök lika förträffligt;
en annan åter betjent, och det på det mäst löjliga sätt i verlden.
Du bör veta, att Pjesen var komisk.
Äfven fruntimmer spelade komiska roler oendeligen väl;
men i de tragiska der synes de kommit öfverens med de svenska
att täfla uti att spela galna. De känslofullaste grimaser
uppväcka en helt och hållet motstridande tanke helst hos mig, ty
andra mennskor hafva af naturen blifvit begåfvade med den
häftigaste instinkt att klappa vid hvarje känslofull Dannviksfukt.
Jag vet, jag förstår ej detta ämne, jag har ej läst Engels mimik,
jag har förvända begrepp, kanske rörande föreställningssättet,
men jag söker natur. Jag vet, att jag i den ställningen ej kunde
röra mig på samma sätt. I stället för att jag t. ex, i min
galenskap tror att ett barn, som af sin far eller mor emottager en
1 Jfr Dahlgren, Anteckningar om Stockholms theatrar. Stockholm,
1866. Detta sällskap spelade i Stockholm från den 14 juli 1803 till den 13
maj 1805.
* Livijn var ingen vän af fransmännen och det franska. Då han ankom
till Stockholm, ger han i ett bref till Hammarsköld uttryck öfver sin
förtrytelse, att allt i major Asklings hus var franskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
