Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med Gudar, men jag är lyckligtvis ej någotdera. Dock Sivald
skulle ju komma hit, hvi dröjer han? Jo, ser der kommer han?
tyst, ej en min skall förråda orsaken hvarföre jag underhjelpt
detta dumhufvud!
2 Sken.
ULFHILDA. SIVALD.
U 1 f h i 1 d a. Jag väntade Er min kung?
Siv. Förlåt mig Ulfhilda, thronen bevarar ej från mödan,
och man hvilar der ej altid på syslolöshetens ejderdun, nej oftare
på mödornas stråbädd. De många göromål hindrade mig att förr
möta den, som gjort allt för mig, och mot hvilken min tacksamhet
skall blifva så evig som verlden. . ^
Ulfhilda. Dina mödor, min kung, äro mig bekante; de
äro oräkneligare än sanden. Och din tacksamhet förtjenar jag
ej, ej hjelpte jag dig för din skuld, nej det var en skuld mot mitt
fädernesland jag afbördade. Skulle jag längre se denna Gyritha
besitta denna thron, och Leijre män förvisna i syslolösheten ?
Nej, jag såg, att en tapper härskare behöfdes, jag fäste min
uppmärksamhet på alla nordens furstar och ingen liknade dig, tro
ej, att smickram här talar, nej jag ger allt för fosterlandets skuld,
och om du blefve en tyran eller fäg, skulle jag säga dig det
med lika uppriktighet; genom en vän underrättade jag dig om
ställningen, och du kom, nu skola plogbilarne omsmidas till svärd,
och i stället för att såra jorden skola Lejre män nu såra fienderne!
Sivard. Du smickrar mig, Ulfhilda. Jag har hitkommit
för att af din hand emottaga kronan för mina bedrifter. Du,
endast du, visa mig ett medel att vinna lugn, och qväfva
slaf-varnas halfbrutna röst.
Ulfhilda. Det Medellt blifver Gyrithas hand.
Sivard. Vore utförandet lika så lätt som uppfinningen,
så vore hon redan min.
Ulfhilda. Der böner ej hjelpa, brukas våld.
Sivard. Våld! vet du ej, att hon dragit sig till en del af
denna Odens lund dit blott de tappraste och fördomsfriare af mitt
folk skulle våga att intränga, och hvad skulle Danskarne säga,
om jag ohelgade detta heligaste ställe, bortröfvade deras
konungadotter som en trälinna. Jag fruktar, att de uppreste sig, och hvem
vill förlora en krona, som han har tillkämpat sig.
U 1 f h. Hvad! brukar Sivard att frukta! Nej, Danskarna
skola knappast veta, att deras prinsessa är släpad i brudbänken,
det skall vara nog för dem, att du äger en sköldunge till gemål,
för att få dem att lyssna åt dina befallningar och ila att
uppfylla dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
