Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heten segra, och list och stålthet leda aldrig hvarandra. Någon
undergifvenhet mot segrarn, och du skulle se den blodtörstiga
tiger förvandlad till lam vid dina fötter tigga om en blick.
G y r i t h a. Ulfhilda — hvad. hvad, skulle Ulfs dotter
bruka list? Skulle en Odens ättling slafva under en Saxe?
Nej, han må bruka våld, jag är svag, min kropp skall han kunna
böja; aldrig mitt mod; det är orörligt som klippan. Och
förställning, List, her igenkände jag Ulfhilda.
U 1 f h. Dina smädelser glädja mig, det skulle smärta mig,
att finna min Prinsessa svag. Du är [en] ovanlig qvinna, du
har visat mod, ditt köns sällsyntaste prydnad; ditt namn, utmärkt
genom ditt företag, att i Odens lund trotsa inkrägtarn föres af
ryktet i hvarje mund, och i hvarje koja i Lejre rike välsignas
du. Men försigtigheten bjuder ej der det samma.
G yr. Förbannad den försigtighet, som sägrar på äran!
Hvad är oss dyrbarare än den, hon bör behärska slugheten, ej
den henne.
Ulfhilda. Men om du föraktar din egen sällhet för din
ära, kan du lika så lätt tysta ditt samvete, om det skulle ropa,
att din ärelystnad ådrog en outsäglig olycka för dina undersåtare.
G y r i t h a. Jag älskar dem, öch mera kan jag ej göra,
hvarje mitt bemödande har varit för deras sällhet; nu förmår jag
ej aitt verka, men jag skall bedja, och är allfader rättvis och
god, skall han höra min bön.
Ulfhilda. Ännu skulle du kanske kunna blifva en mor
för undersåtare, ännu skulle du kunna sprida sällhet i deras
boningar, ännu skulle du kanske höra åldringen välsigna ditt
namn och barnet innesluta dig i sina böner, och du förkastar
det, din äregirighet rycker dig från dessa tjusande scener, du
uppoffrar deras sällhet för din egen inbildning.
G y r i t h a. Säg ett medel, har dygden derpå tryckt sin
stämpel fattar jag det, ledde det än i afgrunden.
U1 f h. Saxen är ett vilddjur, och blod hans vällust, men
din bön skulle skapa honom till en engel. Hvem vågar neka
den bedjande skönheten något? Skulle snart kärleken göra detta
hjerta vekt och känslofult; ryktet hviskar, att han sett dig, och
att se och älska dig är ett. Räck honom din hand, och blif hans
maka.
G yr. Ulfhilda, hvad säger du, jag en tyranns maka, jag
blifva trolös min Halfdan, nej, mine fordne undersåtar skola af
mig lära att lida och dö.
Ulfhilda. Kärleken gör en djefvul till gud, huru lätt
skulle ej din ledande menniskoelskande hand, göra den till sitt
folks far, som nu är deras bödel. Och Halfdan, brann hans
kärlek lika stark, så skulle han ej så länge låtit sin älskade sucka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
